Min åländska drömregering

Ok. Nu har jag sett partiledardebatten, två gånger (live och på tv). Jag har läst valmaterial och insändare och intervjuer. Det är dags att göra mitt val.
Så här tycker jag att regeringen kunde se ut, om man bara valde de mest kompetenta och samarbetsdugliga personerna, oberoende av partitillhörighet.

Ta den för vad den är, en ohöljt partisk, subjektiv och ständigt fascinerad bedömning.

1. Lantråd. Camilla Gunell. Hon är en sällsynt politisk begåvning, en person som både kan fatta beslut och få folk med sig. Dessutom har hon visioner. Hon är så bra att vi socialdemokrater borde ge bort henne till ett annat parti för att få behålla Camilla som lantråd, om inte väljarna fattar.
2. Finansminister. Roger Nordlund. Han är kunnig, samarbetsduglig och håller ord. Det kan inte sägas om hans partiordförande Harry Jansson. En finansminister ska streta emot, men inte vara hastig eller populistisk. Roger är en mitten-politiker i ordets sanna bemärkelse, inte en moderat i socialliberala kläder.
3. Kommunminister. Gun-Mari Lindholm. Hon har en passion för Åland som helhet, är väl jordad och kan driva processen med kommunsamgående framåt, just för att hon motvilligt accepterat att den är nödvändig. Och ibland låter hon som en tvättäkta sosse.
4.Närings- och miljöminister. Sara Kemetter. Släng er i väggen, borgare, här kommer blingvänstern! LBU-programmet ligger fast. Svängrummet är litet, men en driftig och påhittig människa kan driva saker framåt. Ingen har energi som Sara. Hon blir en perfekt efterträdare till Fredrik Karlström som Duracell-kanin.
5. Social- och hälsovård. Katrin Sjögren. Förstås. Påläst, hårt arbetande, engagerad. En samarbetande och lyssnande människa med förtroende inom ÅHS och den sociala sektorn. Skulle jobba stenhårt för att förverkliga Kommunernas socialtjänst på bästa sätt.
6. Utbildning och kultur. Axel Jonsson. Smart, driven, ung. Skulle lära sig massor av en regeringsperiod, vilket tyvärr inte kan sägas om alla som suttit på olika poster. Bättre på utbildning än på kultur, men det kan man ju säga om sittande utbildningsminister också.
7. Infrastruktur. Det är svårt. Veronica Thörnroos eller Mats Perämaa är, sin inbördes animositet till trots, båda kunniga och drivande när det gäller skärgårdstrafik. Det är dock inte det enda som är infrastruktur. I en satsning på digital infrastruktur, public service och vägar på land satsar jag på Jörgen Pettersson. Dags för honom att kliva fram och leda, särskilt om han siktar på att bli nästa partiordförande.

I kulisserna finns flera vettiga, bra människor. Veronica Thörnroos, Annika Hambrudd. Nina Fellman (ja, jag har hört att hon är bra),  Viveka Eriksson.

Som talman vill jag se en lugn och saklig person som kan föra sig, och som orkar sitta igenom en miljon representationsmiddagar, men inte brinner så hett av inre politisk glöd. Tage Silander kanske.



 Ministrar behöver politiska medarbetare, inte bara tjänstemän. Det enda vettiga är att nästa regering har politiska sekreterare som hjälp, kanske en per parti som sitter i regering.