Syster Sol och högklackat

Det ska villigt erkännas - detta har varit en skönare helg på många sätt, än den förra. Upphetsningen har lagt sig, det fanns tid för vila och familj, och tid att fundera framåt.

Vilken riktning denna blogg ska ta är en av frågorna.
Jag har hittills skrivit omväxlande om politik och de små viktiga frågorna i vardagen. Som politiker i ett regeringsparti har jag inte samma frihet som tidigare att tycka till om allt, det vore illojalt, men ska jag släppa den politiska kommentaren helt?

Eller ska detta bli en löpande kommentar till mitt politiska liv, med givna restriktioner. Ska jag skaffa mig ett alias och bli anonym?

Något beslut finns inte än, men är det någon av er, bästa läsare, som har en åsikt, hör av er. (Helst inte du som alltid skriver att jag är en idiot.)

Lördagen tillbringade jag i Stockholm med min yngsta son och min man och en gammal god vän. Vi lorvade runt, drack kaffe, tittade på människor.
Jag köpte mitt livs första par skor med klack.

På kvällen var vi på Södra teatern och såg Syster Sol, reggae-artist, fantastisk sångare, höggravid.
Det var packat. Ingen brydde sig om oss. I publiken fanns både medelålders plus i loafers och unga pop-snören i fantasifulla kombinationer av udda plagg.

Före konserten började satt jag och kände mig gammal. Ont i ryggen, ömma fötter, tidig morgon. Att det skulle vara skönare att sitta hemma och titta på en konsert på tvn.
Sen började hon.

Rösten. Den guppande magen. Bara kvinnor på scenen, och inget mer med det.
Avslutningen med två dansare som skakade rumpor och lår, skamlöst, läckert, vackert.

Åland är underbart, men det är inte allt.

Kommentarer

  1. Jörgen Strand26 oktober 2015 kl. 08:23

    Fortsätt med politisk blogg. Helst så rak och ärlig som möjligt. Man kan alltid berätta hur man skulle ha gjort om man själv fick bestämma, för att sen förklara att man måste kompromissa i en koalitionsregering. En av svagheterna med förra regeringen var att man inte till alla delar vågade förhålla sig till den ekonomiska verkligheten eller andra verkliga problem. Jag tror på en rakare kommunikation med medborgarna, något som alla vinner på i längden. Orden "med givna restriktioner" antyder lite censur av sig själv.

    SvaraRadera
  2. Lester Boré1 november 2015 kl. 12:01

    Nina.
    Du menar att det vore "illojalt" av dig att fortsätta skriva om politik på det sätt du gjort hittills...?
    Betyder det att din politiska övertygelse inte tål att belysas nu när du har politiskt uppdrag!?
    Detta låter oerhört märkligt i mina och förhoppningsvis alla andra läsares öron, att du skulle skriva anonymt för att kunna uttrycka dina åsikter utan att vara illojal!? - Illojal mot vem? Mot din arbetsgivare? Mot valmanskåren? Mot partiet?
    Vad menar du?
    Kan du inte stå för det som du och ditt parti gått till val på eller har du ljugit om din politiska åskådning och därför måste torgföra dina egentliga åsikter under pseudonym?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer