Klipporna alltid beständiga.

Vad betyder Finlands självständighet för mig, för oss, för Åland?

För mig är det en svår fråga.
Jag är tacksam över det historiska faktum att Finland inte blev en del av Sovjetunionen, och över de uppoffringar min morfar och så många andra gjorde för att det inte skulle bli så.
Jag tror det var viktigt, och är viktigt, att vi är en del av det västerländska demokratiska systemet.

Samtidigt är den nationalism som kommer till uttryck på särskilt på självständighets- och nationaldagar för mig både främmande och obehagligt.
Jag älskar min plats på jorden, men jag vill inte att den kärleken någonsin ska bli exklusiv och främlingsfientlig. Jag tycker den innebär ett ansvar och en utmaning. Inget mer. Ingen rättighet. Inga permanenta privilegier.

Idag åkte jag och Robert ut till stugan i Geta. Havet svallade så högt. Sommaren simklippor, rishögen i stranden, den vanliga strandlinjen, allt låg under vatten. I skåpet under diskbänken hade mössen lämnat sina små pipplor efter sig. Soffan, mattan framför fönstret ut mot havet, allt låg och väntade på oss, men tyst, avstannat, kallt.

Jag halkade omkring på klipporna, och tänkte på årets julkalender i SVT. Tusen år till julafton. Tusen år för mina klippor är ingenting.


Kommentarer

  1. Nina.
    Om du tycker att nationalism är obehagligt och främmande så kan det kanske vara rimligt att du omvärderar din morfar och hans insats...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina...nog är det ju märkligt att du deltog i självständighetsbalen 2006 om du tycker som du skriver??? Rekommenderar att du flyttar till Sverige och går med i vänstern...för det är där du hör hemma...

      Radera
    2. http://www.nyan.ax/i-rott-fodral-pa-balen/

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden