Söndag morgon. Kaffekopp

Sista helgen innan Helgen.
Jag sitter med min kopp kaffe och katten.
Facebook-flödet är fullt av Helenius, jultips, en pingvin som blir kittlad, och mycket kärlek och omtanke.

Igår var jag och lyssnade på Christian Kjellvander på Dinos. En fantastisk röst, vackra texter, lågmält, fint och sorgligt. Trots det intensiva skrålet i bakgrunden en vacker stund.

Ikväll börjar återtåget, då sönerna från fjärran börjar droppa in. På måndag kväll är boet fullt, och hjärtat svämmar över.

Inte har jag städat. Inte har jag fixat. I väskan fullt med papper som ska läsas och förstås.

När jag känner väggarna omkring mig, i mitt hus, med mitt kylskåp brummande, välfyllt, kaffebryggare som droppar och katten som suckar i sömnen, tänker jag på artikeln jag läste om den irakiska kvinna som satt fast i flyktinglägret i Calais, med tre små barn som bara hade henne. Hon visste inte hur hon skulle komma vidare. Hon hade problem med hjärtat. Hennes största skräck var att hon skulle dö och lämna sina barn helt oskyddade. Hon visste att ingen med goda avsikter skulle ta hand om dem.

Den eviga frågan: får man vara lycklig när andra har det så jävligt?
Jag tänker; självklart får man det, men man ska vara tacksam. Man ska känna i märgen att det är en tunn, tunn hinna av trygghet som omger oss, och att vi alla utan egen förskyllan kan hamna på den kalla marken under en presenning, på en plats där ingen bryr sig.

Vi ska bry oss, på alla sätt vi kan.
Kaffet är slut. Dags att göra upp en lista och börja jobba.

Kommentarer

  1. Anonym20 december 2015 kl. 22:48

    Varför sitter kvinnan med 3 barn fast i Calais? Om hon skyndar sig hinner hon nog till Sverige innan ditt broderpartis allsmäktige ledare Mr Löften stänger gränserna...

    SvaraRadera
  2. Lester Boré22 december 2015 kl. 10:14

    Nina.
    Du har helt rätt i att vi måste bry oss men att bry sig innebär kanske inte nödvändigtvis att hela Europa ska offras för att "hjälpa" en bråkdel av de människor som är sämre bemedlade än den genomsnittlige europén...
    Att se anledningarna till folkvandringar och massflykt är en nödvändig början, därefter kan vi gemensamt söka lösningarna.
    En god början är att västvärlden slutar att förstöra tredje världen med vapenkraft och att sluta pådyvla dom att "våra" metoder att lösa konflikter eller att bygga samhällen är kompatibla med deras kultur och levnadssätt. Att låta samtliga av världens folk vara herrar i sina egna hus är kanske en god start, trots att det är en lång väg därifrån till humana civiliserade samhällen...
    Den symptomfokuserade handlingsplan som i nuläget är allmänrådande kommer inte att göra skillnad någon annanstans än i Europa. - Så länge grundorsakerna förblir "obehandlade" så kommer vi fortsätta glida på ett sluttande plan och vad som händer i en hypotetisk förlängning av det nuvarande invandringstrycket kan ju även du räkna ut.

    Vad har du för tankar kring orsakerna till det vi nu blivit en del av och hur ser dina eventuella lösningar ut? Är det bara en generös invandringspolitik du anser kan lösa detta eller har du någon som helst uppfattning om andra lösningar som bygger på analys, fakta eller intellektuella resonemang som också skulle kunna fungera?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En obunden utveckling

  Vart är vi på väg?   Den frågan har jag ställt mig många gånger i olika stunder i livet, både personligt och professionellt.  Inte bara när jag ser På spåret. Svåra livsval, tunga överväganden, osäkra tider. Genuin osäkerhet. För det mesta har det löst sig, och när det gått åt skogen har ändå en ny stig uppenbarat sig som lett framåt, en annan väg.   Denna vår har arbetet i Ålands lagting tagit en vändning som fyller mig och många andra med ett djupt obehag. Vi har ett parti vårt parlament och några individer i det p artiet för vilka skrivna och oskrivna regler och god ton inte gäller. Det betyder att vi ständigt balanserar på en gräns och ser hur den flyttar på sig.   Obunden samling har utvecklats från ett ostyrigt tricksterparti med otydlig linje till ett stenhå rt högerpopulistiskt parti med täta likheter och kopplingar till Sverigedemo kraterna, komplett med krav på enhetskultur och motstånd mot all förändring som utvecklar ett samhälle som de facto ...
Läs mer

Besatta av sex

 Det finns ett parti och en rörelse på Åland, och i världen för all del, som är besatt av sex och kön. Andras sex. Andras kön. Andras frihet. Det är som om dom inte kan tänka på annat än hur andra ska bete sig, klä sig, kalla sig, yttra sig. Det kommer alltid en släng på slutet, som i den senaste insändare från Obunden samling, om att alla självklart får vara som dom vill, men hela texten handlar om att man inte får prata om det inte uttrycka sin särart, inte synas. Det är alltså ok att böga sig, bara man inte pratar om det. Bara vi skyddar barnen från den förskräckliga insikten att folk är olika. Den här diskussionen är särskilt intensiv i samband med Pride-veckan, denna fest för mångfalden, denna karneval för frihet (ja, frihet) och glädje över att människor med varierande sexuell orientering och könsidentitet också finns, alltid har funnits och alltid får finnas. Jag tror det är viktigt att komma ihåg en sak. Den högerpopulistiska rörelse allt detta tankegods kommer ifrån har so...
Läs mer

Om kläder i lagtinget

 Under torsdagens lagtingsdebatt lyfte Stellan Egeland (Obs) ett flertal gånger att det var feministernas fel att det kommer en backlash som gör att unga killar nu låter sig påverkas av kvinnofientliga "influencers". Som exempel gav han att karlar i velourbyxor kommer till skolor och säger åt killar att dom måste lära sig gråta. Säkert kan detta ha förekommit någon gång efter 1970-talet, men jag har inte under min livstid sett någon man klädd i sagda plagg. Skulle man dyka upp så i dagens högstadier tror jag det skulle ge upphov till stor munterhet. Med detta sagt är det klart att Stellan Egeland ser en klar koppling mellan hur man klär sig och vilka frågor man lyfter. Velour är uppenbart feminint och omanligt (utan att alls problematisera begreppen). Samtidigt har det på annan plats sagts med bestämdhet av samme man och hans parti, att kläder inte har något signalvärde alls, det handlar bara om att vara stilig. Hur går detta ihop? Jag vet inte om den obundna gruppen verklige...
Läs mer