Blicken framåt. Hjärtat med.
Så.
Nu har resultatet av de senaste månadernas arbete förlösts i
ett kommunmeddelande, där landskapsregeringen tydligt och klart gjort upp en
plan, ett tillvägagångssätt och en tidtabell för en ny, mer robust
kommunstruktur på Åland.
Det känns mycket bra.
Inte för att det är färdigt nu, det är det inte på långa
vägar. Inte för att vi har svaren på alla de många och svåra frågor som kommer
att dyka upp när 16 högt älskade, bändiga och självständiga enheter ska gå
samman. Det har vi inte.
Det känns bra för att meddelandet är ett första steg på en
väg som det är min övertygelse att vi måste beträda.
Det är dags att gå framåt, att inte fega ur eller krångla
bort sig.
Jag tar en utgångspunkt i grundlagen, den som många kommer
att åberopa som ett medel att stoppa reformens tvingande del. I grundlagen
stadgas om medborgarnas viktiga, grundläggande fri- och rättigheter, sådana som
kommunerna ålagts att ta hand om.
Om kommunerna i framtiden inte klarar av sina uppdrag så
handlar det inte bara om utarmning och dålig service eller ekonomi, det handlar
om att invånarna i vissa kommuner inte får sina fri- och rättigheter
tillgodosedda på samma sätt som andra människor.
Det är, menar jag, en av de viktigaste utgångspunkterna för
reformen.
Alla invånare har samma rättigheter.
På Åland är kommuntillhörigheten inte bara en ekonomisk
eller administrativ fråga. Den handlar också om starka känslor, om gamla
motsättningar och om gammal makt. Därför är det mycket som är laddat och svårt.
Jag tycker att alla, även de som tycker att
landskapsregeringens förslag är uselt, ska smaka på möjligheterna. Känn efter,
som man gör när man är ung och träffar en ny människa.
Finns det en chans? Doftar hen gott? Kunde det bli något?
Kanske man skulle träffas?
Om det finns något vi har för mycket av i världen så är det
gränser och fiender.
Vill man vara sentimental, vilket i min värld är helt ok,
kan man ha den radikala ståndpunkten att det är bättre med vänner än med
fiender, och att förutsättningarna faktiskt finns mellan åländska kommuner som
varit grannar sedan Åland steg upp ur havet.
Om några år kommer Åland att ha färre kommuner. Det kommer
att bli bra. Det kommer att skapa nya möjligheter och knytas nya band. När
bopålarna flyttas utåt, förmodligen också nya fiender, utanför de nya
gränserna.
Ingen äger Åland. Ingen äger de åländska kommunerna eller de åländska människorna.
Faktiskt inte ens centern. Mitt uppdrag har varit att hitta en väg framåt för
en reform som alla vet är nödvändig, med den majoritet som finns i
landskapsregeringen. Det har vi lyckats med, och tamme tuppen om jag inte är
stolt över det.
Frid, och glad påsk.
Jag säger bara ÄNTLIGEN, och lycka till.
SvaraRaderaReformen saknar ryggrad. Vekt att inte prata om framtida organisation av servicen isf. bara det enkla, dvs slå ihop organisationer. Alla vet att det är det som kommer sedan som är det väsentliga. Och fem kommuner? Vilken meningslös halvmesyr.
SvaraRadera