Rättvisa för Srebrenica

För 20 år sedan, lite drygt, stod jag på en samling i Ålands lyceum, med ett barn i famnen, och översatte från finska ett vittnesmål om kriget i Jugoslavien.
Det var knappt så orden fick plats i min mun.

Koncentrationsläger. Massgravar. Etnisk rensning. Män och pojkar ut på en åker, skottsalva efter skottsalva. Hur de som överlevde gjorde det för att de låg stilla under sina bröders och pappors och vänners döda kroppar.

Redan nu känns det orimligt att det hände, i nutid. Det var fascism, rasism och nationalism, hand i hand med en okontrollerad, lögnaktig och fullkomligt omoralisk populism som åstadkom tusentals människors död, och det händer Europa, på 1990-talet. Igår.

Den besinningslösa ondskan tycks alla samhällen bära inom sig. Jugoslavien. Rwanda. Burma.
Just nu, medan jag skriver och medan någon läser, utrotas Rohingya-folket. Det är små barn som bränns levande.

Jag menar att var och en som tar i sin mun anklagelser mot andra grupper av människor på basen av deras språk, deras etnicitet eller deras religion bär ansvaret för att släppa in den rena ondskan, det sämsta och fulaste vi människor bär inom oss.
Ingen kan få stå fri från konsekvenserna av sitt handlande. Ansvaret för vad vi säger om varann är absolut, och om vi ger oss in på lögnernas och rasismens väg har det gång på gång slutat där, i Srebrenica, i Treblinka, på alla dessa oräkneliga platser.

Därför, därför kände jag en sån djup sorg och en sån glädje över att domen äntligen föll mot Ratko Mladic. Det fanns rättvisa för offren i Srebrenica. Det fanns en påföljd för denna slaktare av oskyldiga.

Många går ostraffade. De blir inte hittade, de försvinner, göms och glöms. Inte alla.
Det är inte mycket, men det är något.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer