Att stå upp i skitstormar
Ibland blir jag bara förbannad. Som när jag läser det dravel som "oberoende" Ålands nyheter spyr ur sig. Min partikollega Mia Hanström är en av de mest hängivna och outtröttliga människor jag vet när det gäller ungdomar, skärgårdsfrågor och feminism.
Hon är bra på sitt jobb. Det blir mycket verksamhet av de pengar det offentliga satsar på projekt i hennes regi. Och för detta kvalificerade arbete tar hon betalt, helt i enlighet med gällande regler, fullkomligt transparent, offentligt och reviderat.
Vore det en högerpojke som gjorde det, skulle väl ingen höja på ögonbrynen ens. Det vore, och det är, helt naturligt. Men en vänsterkvinna, hon borde jobba gratis och dessutom ställa sig respektfullt i bakgrunden när beröm ska utdelas. Annars är det något lurt.
Ålands nyheter bygger sin verksamhet på två källor, tingsrättens offentliga domar och landskapsregeringens offentliga protokoll. Mer research än så är det inte, men kopplat med illvilja och avsky mot alla som jobbar med antirasism, feminism, miljöfrågor, kultur och bildning blir det en häxbrygd av fördomar som smetar av sig på Mias och andras goda namn och rykte. Inte till de traditionella mediernas heder hoppar de ibland på tåget, inte med egen fördjupning, utan med utgångspunkt i de grundlösa anklagelserna.
För någon dag sen kom det senaste i raden av hotmail till min mailbox:
"Din javla finnfitta, du ar inte klok. Ga och do. Finnbollar som du skulle skjutas. Skitfitta. Finnjavel ak tillbaka dit du kommer fran.
Hon är bra på sitt jobb. Det blir mycket verksamhet av de pengar det offentliga satsar på projekt i hennes regi. Och för detta kvalificerade arbete tar hon betalt, helt i enlighet med gällande regler, fullkomligt transparent, offentligt och reviderat.
Vore det en högerpojke som gjorde det, skulle väl ingen höja på ögonbrynen ens. Det vore, och det är, helt naturligt. Men en vänsterkvinna, hon borde jobba gratis och dessutom ställa sig respektfullt i bakgrunden när beröm ska utdelas. Annars är det något lurt.
Ålands nyheter bygger sin verksamhet på två källor, tingsrättens offentliga domar och landskapsregeringens offentliga protokoll. Mer research än så är det inte, men kopplat med illvilja och avsky mot alla som jobbar med antirasism, feminism, miljöfrågor, kultur och bildning blir det en häxbrygd av fördomar som smetar av sig på Mias och andras goda namn och rykte. Inte till de traditionella mediernas heder hoppar de ibland på tåget, inte med egen fördjupning, utan med utgångspunkt i de grundlösa anklagelserna.
För någon dag sen kom det senaste i raden av hotmail till min mailbox:
"Din javla finnfitta, du ar inte klok. Ga och do. Finnbollar som du skulle skjutas. Skitfitta. Finnjavel ak tillbaka dit du kommer fran.
Amin"
Det är min vardag. Det tar inte slut. Och jag tänker inte gå och dö.
När dreven går igång är de svåra att stoppa. Hur man än värjer sig, hur man är förklarar hamnar man i underläge. Folk blir indignerade över halvsanningar, men läser inte fördjupningen. Folk göder sina fördomar, sprider skvaller och anekdotisk information.
Nästan ingen vågar stå upp för någon annan, av rädsla för att bli nästa offer. Istället tycker folk att man borde vara lite mer ödmjuk och behaglig. Be om ursäkt lite mer.
Låt mig citera Madeleine Albright: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor."
Fundera, bästa vänner, på vilket debattklimat vi vill ha.
Kommentarer
Skicka en kommentar