Envist framåt

Politik blir ibland lite fnissigt. Som när oppositionen lämnade in en motion om att riva upp hela kommunreformen för att den är så misslyckad, och låta kommunerna förverkliga sina frivilliga ambitioner om samgång.
Handen upp den som tror på det scenariet.

Jag är faktiskt mer övertygad än någonsin om att större enheter som lär sig att samarbeta, se helheter och bry sig om varann är den enda vägen framåt, och också om att bakåtsträvarna och nej-sägarna alltid kommer att stoppa den utveckling man inte sätter lite tryck bakom. Till exempel i form av lagstiftning.

Kommunernas saldo av frivilliga samarbetslösningar ekar dessvärre ganska tomt, och det är tråkigt. Man hade ju haft alla möjligheter att under de senaste åren visa hur väl det går att samarbeta utan landskapsregeringens inblandning, men i stället för att kavla upp ärmarna och komma överens har giftet droppat från huggtänderna gentemot landskapet, den ständiga syndabocken.

Jag tror att vi kommer att nå målet med en kommunreform, genom uthållighet, långsiktighet och genom att säga ja till att försöka. Att vara lite orädd och tjockhudad hjälper förstås.

Framåt bara. Jag är säker på att särskilt lagtingsreportrarna ser fram emot ytterligare några timmar av kommundebatt i lagtinget i en fråga där ingen kommer att ändra åsikt.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden