Upp till kamp!

Idag firar vi 1 maj, den internationella arbetarrörelsens och vänsterns högtid. Det är en fin sak att den här ena dagen få gå under röda fanor och ta plats på stadens gator och inte vara så präktigt lagom som man kanske annars är för att nå samförstånd och komma framåt.

I år hade jag äran att hålla tal, tillsammans med mina partikamrater. Det här är vad jag sade.

Kamrater

Vad underbart det är att få vara här och fira första maj med er. I trygghet, i frihet, i välstånd.

Så fantastiskt att bo här på fantastiska undersköna Åland, och veta att man efter ärtsoppan och talen kan vandra en tur i någon av våra lövängar och se vitsippornas revolution över vintern.

Så är det inte för alla. Också därför är vi här, för att vänstern står för internationell och global solidaritet, där omsorg, ansvar och anständighet inte stoppar vid gränser – inte den runt Åland, inte den runt Finland och verkligen inte den runt Europa.

Det är en stor skam att vi som bor i ett av världens rikaste och mest välmående länder, inom ett EU som besitter så mycket kunskap och resurser, och som byggt sitt välstånd till stor del på att exploatera sina kolonier och lämna dem utblottade, att vi nu tror att vi kan lösa vårt så kallade flyktingproblem genom att stänga gränser, peka finger på varann och försämra asylrätten för människor i yttersta nöd.

Betänk vad en av de stora socialistiska tänkarna i historien lär ha sagt : Handla mot andra som du vill att de ska handla mot dig.

När din grannes hus brinner, då hjälper du till att släcka, och du räddar de liv som är hotade. Du står inte med armarna i kors och säger att de får skylla sig själv som inte ens har en hink att bära vatten i.

I dessa tider, när nazister marscherar på gatorna i svenska Kungälv, när ett fascistiskt parti i ett demokratiskt val tar säte i det spanska parlamentet, när galningar och terrorister blåser under hatets glöd – då är det vi inom vänstern som måste stå för något annat.

Vi måste orka stå upp för eftertanke, för sanning, för att det finns fakta, det finns lag och det finns en rätt som inte är maktens. Vi vet vart den andra vägen leder. På skylten står det Auschwitz och Treblinka. Det står belgiska Kongo. Det står Gulag.

Vårt perspektiv ska inte vara att hjälpa de svaga, det är en förfärlig och mästrande och nedlåtande sak att säga. Vi måste se de strukturer som gör att vissa människor har alla möjligheter trots att de inte är starka, och andra inga, trots att de inte är svaga.

Och så måste vi förändra de strukturerna. 

Jag vill önska er en fantastisk, fri och rättvis 1 maj, i solidaritetens och människokärlekens tecken. Det är vårt perspektiv, vår plattform, vår röda linje.

Tack, kamrater.