Allas Mariehamn ska utvecklas
Är Mariehamn på väg ner i diket när det gäller utvecklingen av stadens centrum? Är det verkligen så som ett försäkringsbolag skriver i sitt utlåtande om delgeneralplanen, att stadens tjänstemän använder all sin kreativitet för att göra livet surt för stadens näringsidkare? Är kunskapen om hur staden skall utvecklas något som bara företagarna i Mariehamn vet bäst?
Så är det inte.
Mariehamn är alla mariehamnares, också de gamlas, barnens, cyklisternas, de medelålders damernas, ruckelromantikernas och kaffedrickarnas. Mariehamn är faktiskt också ålänningarnas.
Alla dessa särintressen har rätt att tycka, diskutera och ha andra åsikter än det ekonomiska särintresse som nu med stenhårda nypor driver sin sak.
Det finns några inte helt okomplicerade kopplingar som vore värda att lyfta fram mellan dessa särintressen och de politiker som driver deras agenda. Det finns också en process för att hantera och balansera dessa olika intressen, varav det privata ägandet är bara ett. Planering kallas det.
Det betyder att man sätter sig ner och funderar tillsammans och långsamt med hjälp av sakkunskap, politiska förhandlingar och noggrann beredning kommer överens. Sen är tanken att man håller sig till den planen, som utarbetats så att allas intressen beaktas.
Det har under flera år pågått en process för att ta fram en delgeneralplan för centrum. Det har hållits otaliga möten, producerats utställningar, hållit medborgardialoger. De två silverrävarna i mariehamnspolitiken, Barbro Sundback och Roger Jansson, var för en gångs skull överens.
Min åsikt är att den planen borde göras klar så snabbt som möjligt, för utan den kommer allt byggande i centrum att stå stilla eller stoppas av helt legitima besvär.
När man läser flera av de yttranden som inlämnats undrar man om de alls bekantat sig med förslaget. Det innehåller ju så många möjligheter till utveckling av staden på nya och spännande sätt.
År 2019 är det inte så att den som äger mest bestämmer mest. Eller borde inte vara. Den märkliga övertron på just en grupps kapacitet att ta hänsyn till helheten samtidigt som man vill tjäna så mycket pengar som möjligt - är inte det lite passé? Är inte medbestämmande för alla vägen att gå, även om det innebär att man inte får allt precis som man vill?
Min sommarblomma går till Sirkka Wegelius, stadsarkitekten med en ryggrad av titan, och hennes strävsamma sakkunskap. Inte har hon alltid rätt, det har ingen, men hon har gjort ett himla fint förslag för stadens centrum. Jag önskar att alla som härjar på allvar skulle läsa den, och att vi sen kunde prata om den och om andra stadsutvecklingsfrågor utan att hamna i samma vallgrav som vanligt, där den som inte okritiskt köper ett särintresses önskemål utmålas som en motståndare till all utveckling.
Så är det inte.
Mariehamn är alla mariehamnares, också de gamlas, barnens, cyklisternas, de medelålders damernas, ruckelromantikernas och kaffedrickarnas. Mariehamn är faktiskt också ålänningarnas.
Alla dessa särintressen har rätt att tycka, diskutera och ha andra åsikter än det ekonomiska särintresse som nu med stenhårda nypor driver sin sak.
Det finns några inte helt okomplicerade kopplingar som vore värda att lyfta fram mellan dessa särintressen och de politiker som driver deras agenda. Det finns också en process för att hantera och balansera dessa olika intressen, varav det privata ägandet är bara ett. Planering kallas det.
Det betyder att man sätter sig ner och funderar tillsammans och långsamt med hjälp av sakkunskap, politiska förhandlingar och noggrann beredning kommer överens. Sen är tanken att man håller sig till den planen, som utarbetats så att allas intressen beaktas.
Det har under flera år pågått en process för att ta fram en delgeneralplan för centrum. Det har hållits otaliga möten, producerats utställningar, hållit medborgardialoger. De två silverrävarna i mariehamnspolitiken, Barbro Sundback och Roger Jansson, var för en gångs skull överens.
Min åsikt är att den planen borde göras klar så snabbt som möjligt, för utan den kommer allt byggande i centrum att stå stilla eller stoppas av helt legitima besvär.
När man läser flera av de yttranden som inlämnats undrar man om de alls bekantat sig med förslaget. Det innehåller ju så många möjligheter till utveckling av staden på nya och spännande sätt.
År 2019 är det inte så att den som äger mest bestämmer mest. Eller borde inte vara. Den märkliga övertron på just en grupps kapacitet att ta hänsyn till helheten samtidigt som man vill tjäna så mycket pengar som möjligt - är inte det lite passé? Är inte medbestämmande för alla vägen att gå, även om det innebär att man inte får allt precis som man vill?
Min sommarblomma går till Sirkka Wegelius, stadsarkitekten med en ryggrad av titan, och hennes strävsamma sakkunskap. Inte har hon alltid rätt, det har ingen, men hon har gjort ett himla fint förslag för stadens centrum. Jag önskar att alla som härjar på allvar skulle läsa den, och att vi sen kunde prata om den och om andra stadsutvecklingsfrågor utan att hamna i samma vallgrav som vanligt, där den som inte okritiskt köper ett särintresses önskemål utmålas som en motståndare till all utveckling.
Kommentarer
Skicka en kommentar