Alldeles för duktiga

För mycket sossepolitik har det varit. För stort inflytande. För stort genomslag.

Det är analysen tidningen Åland gör, det är domen på sociala medier, det är vad hungriga borgerliga kandidater nu tar spjärn mot.
Som om det vore en dålig sak.

I mina mörka stunder har jag känt det motsatta. Att vi socialdemokrater fått för lite genomslag.
Tydligen har jag oroat mig i onödan. Vi har varit för bra, Camilla och jag och den socialdemokratiska lagtingsgruppen.

Nå. Egentligen tycker jag det som varit är irrelevant för det kommande valet, annat än som ett betyg på om vi lyckats förverkliga det vi lovade våra väljare. Och det har vi.

Det viktiga är vad vi vill framåt.

Jag vill förverkliga kommunreformen. Inte för att jag är en tokkärring som med våld vill trycka ner alla karlar, utan för att de som far illa när kommunerna faller samman, är de som vi har störst ansvar för. Det är för alla ensamma tanter, för alla som drabbats av missbruksproblem, för barnen med särskilda behov, för personalen i kommunal omsorg som borde få vettiga löner.

Alla vet detta, att det behövs en förändring. Ingen annan har kommit med något vettigt eller något som verkligen går att förverkliga.
På frivillig väg har det inte på 15 år gått att få ihop en brand- och räddningsmyndighet, och det handlar om fyra gubbar.
Svaret på alla problem kan inte vara att man pumpar ut mera pengar till kommunerna, till en struktur som redan är trasig och dysfunktionell.

Jag vill möjliggöra. Jag vill prata om verkligheten och om hur vi kan samarbeta och utveckla. För att det behövs.