Ett automatvapen är intet mot ordets makt

Varje skrivande människa upplever den där stunden när pappret eller skärmen ligger blank framför en och väntar på vad som komma skall.
Man tar sats, man tänker, ur fingrarna rinner ord. När orden väl lämnat en är de alla andras, att förstå och hantera.

Har jag som skriver ett ansvar för det som lämnat mig? Närmare bestämt – var är linjen mellan hatet och föraktet som sprutar ur USAs orangefärgade president och fingret som pressar kulor ur ett automatvapen in i en folkmassa?

Det finns inget starkare än ordet.
Ordet skapar. Ordet definierar. Ordet förskönar, förälskar, fördriver och föraktar.
Med ordet i sin hand kan man bygga imperier av luft, och de blir verklighet. Med ordet kan man slita anständighet och mänsklighet av miljoner, lika väl som man kan lyfta människor till himlen med uppmuntran och kärlek.

Hela vår kultur och vårt sätt att tänka bygger på ordet och dess makt. Vår skapelseberättelse är tydlig 

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Detta var i begynnelsen hos Gud.
Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.”

För mig är det klart. Den amerikanska vapenlobbyn har rätt, på ett förfärligt sätt. Det är inte vapnen som dödar. Det är människorna. Och orden människan låter lämna sig.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden