Framtid, förändringar, förväntan

En ny fas i livet brukar ackompanjeras med förväntningar, nyfikenhet, lite skräck och mycket glädje, blandat förstås med melankoli och sorg över att det som varit nu är i det förflutna.

Så var det för fyra år sedan, när denna nya fas inleddes för mig efter 20 år av gott liv som lunkade på ungefär i samma spår. Jag lämnade journalistiken och min kära tidning, en otroligt rolig, dynamisk och krävande arbetsplats. Jag kastade mig ut på en okänd myr, där sjunkhålen var omärkta och utgången av valet högst oklar.
Sen gick det som det gick i valet, och arbetslivet tog en fantastisk vändning.
Vilket privilegium och vilka möjligheter det gett mig att få jobba som minister, både med politiken och med den kompetens och höga ambitionsnivå som finns i vår förvaltning.

Att jobbet varit så spännande och så krävande och emellanåt så uppslukande har varit min räddning. Under dessa år har andra saker hänt, förfärliga, sorgliga och omstörtande saker som på det personliga planet lämnade mig naken, oskyddad och osäker. Mitt över 30-åriga äktenskap havererade. Min mamma dog. Min mormor dog. Min familj krympte och krympte. Jag blev ensam husägare, ensam bilägare, båtägare och allt möjligt annat jag inte hade koll på alls.

Ibland kände jag mig som en blind person som ska övningsköra med nån som pratar urdu.
Det var bra att arbetet krävde att jag skulle stiga upp och klä på mig varje morgon. Denna något lutherska terapimetod blev som ett pansar, tills personen inuti hunnit helna.

Nu är stunden kommen när min yngsta lilla son lämnar hemmet för studier, och jag blir kvar med katterna. Det närmar sig slutet på mandatperioden och det stundar val.
Alla möjliga förändringar och alla möjliga möjligheter öppnar sig.
Allt är som det ska vara, också sorgen över att min tid som mamma med barn i mitt hem nu är slut.

Om det är något jag lärt mig av allt detta, så är det detta: Att vara ledsen är ingen sjukdom. Sorg ska inte medicineras. Den ska kännas, den ska ta tid och plats. Den kräver.
Dessutom är det så att även när man är ledsen kan man vara glad åt annat.
Som smaken av något riktigt gott i munnen, en kram när man kommer till jobbet, en lång lat dag på stugan med en god vän, kroppens njutning när man växlar mellan het bastu och iskallt vatten. Eller en riktigt tjock roman som är så bra att det pirrar i hjärnan.

När jag vaknade i morse trodde jag att pojken låg där i sin säng, och att jag skulle röra mig lite tyst för att inte väcka honom. Som vanligt.
När jag insåg att det inte är så längre smällde jag lite extra med toalocket. Alltid något.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden

Var drar man linjen när den flyter?