Klimatilska och klimathopp
Jag har ingen klimatångest. Jag känner både klimatilska och klimathopp, men ångest får jag av sånt som är hopplöst. Det är inte klimatfrågan.
Om människor förlorar hoppet kan det gå som när pesten drabbade Europa på medeltiden, att folk antingen lägger sig handlingsförlamade ner och väntar på att dö, piskar sig själva blodiga för inbillade synder, eller hänger sig åt just synder, för att inget ändå spelar nån roll.
Klimatet kan vi fixa. Vi, människan, har ställt till det på värsta vis, och vi kan ställa det till rätta igen genom att konsekvent, ansvarsfullt, sparsamt och framför allt radikalt ställa om våra liv, vår konsumtion, vår produktion och vår resursanvändning.
Jag är inte ett dugg ironisk. Detta har vi människor gjort många gånger redan, när våra samhällen drabbats av sjukdomar, av missväxt, klimatförändringar, långvariga vulkanutbrott och andra omvälvande katastrofer. Vi har förändrats. Och det har gjort ont.
Den här fossilbubblan vi nu håller på att förstöra planeten med har bara varat i cirka 150 år. Under den tiden har det också hänt fantastiska positiva saker. Nya mediciner, nya odlingsmetoder, nya tekniska lösningar har fått ner barndödligheten och höjt levnadsstandarden för miljoner människor.
Det vi måste ha med oss, är att ett ekonomiskt system som det vi lever i nu, en postindustriell global kapitalism, den är inte hållbar. Den är inte lösningen på klimatproblemen, eftersom den är kortsiktigt vinstdriven och bara räknar i en valuta - pengar.
Framtiden måste delas jämnlikt och rättvist. Den kan inte vara en fortsättning på den dikeskörning vi redan gjort, där inget, varken människor, djur, miljö eller hälsa, fått stå i vägen för några få människors frihet att bli super-rika.
Det finns några förändringskrafter jag tror på, mer än allt annat:
Den kritiska, konstrande kulturen som ställer våra upplevelser och våra sanningar på huvudet.
Den fritt frågande forskningen som inte går i marknadens ledband.
Den allmänmänskliga viljan att vara tillsammans och att vara en god människa. Människokärleken, om man så vill.
Det finns så mycket av det andra, det onda. Låt oss ibland räkna våra välsignelser också.
Om människor förlorar hoppet kan det gå som när pesten drabbade Europa på medeltiden, att folk antingen lägger sig handlingsförlamade ner och väntar på att dö, piskar sig själva blodiga för inbillade synder, eller hänger sig åt just synder, för att inget ändå spelar nån roll.
Klimatet kan vi fixa. Vi, människan, har ställt till det på värsta vis, och vi kan ställa det till rätta igen genom att konsekvent, ansvarsfullt, sparsamt och framför allt radikalt ställa om våra liv, vår konsumtion, vår produktion och vår resursanvändning.
Jag är inte ett dugg ironisk. Detta har vi människor gjort många gånger redan, när våra samhällen drabbats av sjukdomar, av missväxt, klimatförändringar, långvariga vulkanutbrott och andra omvälvande katastrofer. Vi har förändrats. Och det har gjort ont.
Den här fossilbubblan vi nu håller på att förstöra planeten med har bara varat i cirka 150 år. Under den tiden har det också hänt fantastiska positiva saker. Nya mediciner, nya odlingsmetoder, nya tekniska lösningar har fått ner barndödligheten och höjt levnadsstandarden för miljoner människor.
Det vi måste ha med oss, är att ett ekonomiskt system som det vi lever i nu, en postindustriell global kapitalism, den är inte hållbar. Den är inte lösningen på klimatproblemen, eftersom den är kortsiktigt vinstdriven och bara räknar i en valuta - pengar.
Framtiden måste delas jämnlikt och rättvist. Den kan inte vara en fortsättning på den dikeskörning vi redan gjort, där inget, varken människor, djur, miljö eller hälsa, fått stå i vägen för några få människors frihet att bli super-rika.
Det finns några förändringskrafter jag tror på, mer än allt annat:
Den kritiska, konstrande kulturen som ställer våra upplevelser och våra sanningar på huvudet.
Den fritt frågande forskningen som inte går i marknadens ledband.
Den allmänmänskliga viljan att vara tillsammans och att vara en god människa. Människokärleken, om man så vill.
Det finns så mycket av det andra, det onda. Låt oss ibland räkna våra välsignelser också.
Kommentarer
Skicka en kommentar