Ny tid randas
Hur känns det?
Det är en vanlig fråga i dessa dagar. En del frågar medlidsamt, andra nedlåtande, de flesta av intresse och för att starta ett samtal om valet.
Helt ok, är mitt svar. Det är hedersamt att bli invald i Ålands lagting, och det är ett uppdrag jag inte hann med efter senaste val, eftersom jag kom huvudstupa in i regeringen. Jag ser fram emot en period i livet då inte precis allt som händer på Åland är mitt fel (eller möjligen Mika Nordbergs).
Några reflektioner.
Vi lever just nu på krönet av en högervåg som blåst stadigt över landskapet under det senaste året. Vi ligger som vanligt steget efter, precis när regeringen Sipilä stigit av och lämnat plats för modernitet och progressivitet och lite mindre nationalistisk populism, så går Åland i motsatt riktning.
Då menar jag inte i första hand ekonomisk politik, även om också det är en ingrediens, utan kopplingen mellan en strukturell konservatism, en betoning av privat äganderätt snarare än kollektiva rättigheter och lagliga skyddsmekanismer, och en nationalism som i grunden är främlingsfientlig.
I det regeringssamarbete som nu går mot sitt avslut har våra strider har stått kring avvägningar av rätt pragmatiska saker, medan vi haft en samsyn kring behovet av moderna strukturer, helhetslösningar för klimat, och utveckling och framför allt att Åland ska vara ett samhälle som är öppet för inflyttning från hela världen.
Ser man på vilka partier som gått framåt finns anledning till oro, inte bara ur en socialdemokratisk, utan en demokratisk synvinkel. Vi lämnar bakom oss en mandatperiod med djup oenighet i ett par viktiga frågor, men också en allt gällare och ganska faktaresistent opposition.
Jag hoppas för egen del kunna bedriva ett snällare och sakligare motstånd, och hoppas för den nya regeringens del, vilka den än består av, snabb tillnyktring och förstånd att respektera lag och lyssna till tjänstemännen.
Så, jo. En ny tid öppnar sig. Jag är tacksam för privilegiet och ynnesten att ha fått vara minister och driva frågor jag trott på. Nu kommer andra utmaningar. Dem ska jag möta med vilja och nyfikenhet. Jag ska läsa flera romaner, gå på högskolekurs i arkitekturhistoria, träffa mina utflugna barn lite oftare och flyga mycket mycket mindre.
Det är en vanlig fråga i dessa dagar. En del frågar medlidsamt, andra nedlåtande, de flesta av intresse och för att starta ett samtal om valet.
Helt ok, är mitt svar. Det är hedersamt att bli invald i Ålands lagting, och det är ett uppdrag jag inte hann med efter senaste val, eftersom jag kom huvudstupa in i regeringen. Jag ser fram emot en period i livet då inte precis allt som händer på Åland är mitt fel (eller möjligen Mika Nordbergs).
Några reflektioner.
Vi lever just nu på krönet av en högervåg som blåst stadigt över landskapet under det senaste året. Vi ligger som vanligt steget efter, precis när regeringen Sipilä stigit av och lämnat plats för modernitet och progressivitet och lite mindre nationalistisk populism, så går Åland i motsatt riktning.
Då menar jag inte i första hand ekonomisk politik, även om också det är en ingrediens, utan kopplingen mellan en strukturell konservatism, en betoning av privat äganderätt snarare än kollektiva rättigheter och lagliga skyddsmekanismer, och en nationalism som i grunden är främlingsfientlig.
I det regeringssamarbete som nu går mot sitt avslut har våra strider har stått kring avvägningar av rätt pragmatiska saker, medan vi haft en samsyn kring behovet av moderna strukturer, helhetslösningar för klimat, och utveckling och framför allt att Åland ska vara ett samhälle som är öppet för inflyttning från hela världen.
Ser man på vilka partier som gått framåt finns anledning till oro, inte bara ur en socialdemokratisk, utan en demokratisk synvinkel. Vi lämnar bakom oss en mandatperiod med djup oenighet i ett par viktiga frågor, men också en allt gällare och ganska faktaresistent opposition.
Jag hoppas för egen del kunna bedriva ett snällare och sakligare motstånd, och hoppas för den nya regeringens del, vilka den än består av, snabb tillnyktring och förstånd att respektera lag och lyssna till tjänstemännen.
Så, jo. En ny tid öppnar sig. Jag är tacksam för privilegiet och ynnesten att ha fått vara minister och driva frågor jag trott på. Nu kommer andra utmaningar. Dem ska jag möta med vilja och nyfikenhet. Jag ska läsa flera romaner, gå på högskolekurs i arkitekturhistoria, träffa mina utflugna barn lite oftare och flyga mycket mycket mindre.
Fortsätt kämpa!
SvaraRadera