Kalle Anka-lagar och fixarpolitik



Nedanstående är en text jag skickade in som insändare till tidningarna. Jag skrev den i morse. Under dagen har jag funderat på saken, och konstaterat att detta faktiskt är en politisk skandal av rang.
Under hela förra mandatperioden diskuterades "tvångslagar", varav kommunreformlagen var den värsta. Är det nu så att all åländsk lagstiftning ska falla inom samma spann av lagar som man följer när det passar, men kan strunta i om man vill?

Är det så, så vet jag inte vad vi ska ha självstyrelsen till.


"I torsdagens granskning i Nya Åland av den s.k. bulvanaffären gör Michael Hancock det som goda journalister ska – han går till botten med en fråga.
Sen uppstår nästa fråga – är botten nådd?

Det framkommer nämligen med all önskvärd tydlighet att lagtingsledamot Marcus Måtar (Obs) varken har respekt eller förståelse för den lagstiftning som utgör självstyrelsens själva grund (tillsammans med språkskyddet), att hans och blivande talman Bert Häggbloms  (Obs) klient tror (på oklara grunder) att en ny regering ska hantera frågan på ett annat sätt, och att han tror att lagen är något man böjer till sina egna syften om man är smart nog. Det kanske funkar för en jurist, men inte för en lagstiftare.

När beslutet fattades att avslå ansökan om jordförvärvstillstånd var jag ansvarig minister, och jag kan med säkerhet och stolthet säga att det inte var ett politiskt beslut.
Det var ett grundligt genomarbetat och -diskuterat avvägande mot lagen i ett fall som utan tvekan utgjorde en bulvanaffär – ett klart brott mot jordförvärvslagen.
Det fattades inte för att främja eller fälla någon enskild, utan för att upprätthålla integriteten i vår lagstiftning.

Jag hör till dem som tycker att jordförvärvslagstiftningen behöver moderniseras, framför allt för att göra det möjligt för skärgården att bättre utnyttja sin snart enda kvarvarande resurs, men det ska ske genom att Ålands lagting gör ändringar i jordförvärslagen, inte genom att man fixar och trixar för egen vinning.

Ålands självstyrelse måste bygga på att vi respekterar vår egen lagstiftningsmakt, inte på att våra folkvalda behandlar åländsk lag som någon slags Kalle Anka-variant som man kan köra cirklar runt.

Av lantrådet Veronica Thörnroos svar att döma är detta ytterligare en allvarlig fråga som hon tar lätt på. Nu är vi dock inne på lagstiftning som åtminstone tidigare varit central både i centerns och moderaternas självstyrelsepolitik. Är behovet att hålla samman den ”breda parlamentariska basen” verkligen viktigare än att människor kan ta självstyrelsen lagstiftningsmakt på allvar och lita på att den gäller lika för alla?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga satsa på outnyttjad resurs

Prata med kärlek i orden

Var drar man linjen när den flyter?