En reform för flickor och kvinnor
Igår fick jag äntligen presentera min motion i lagtinget om att göra mensskydd tillgängliga och kostnadsfria för åländska flickor och kvinnor. Det blev en ovanligt konstruktiv och kreativ debatt där de flesta, inte alla, tog saken på allvar och diskuterade olika vägar framåt. Det känns bra. Alltför ofta är politiken bara konflikt. Här är mitt anförande.
"Det är inte så hemskt många decennier sedan kvinnor inte skulle gå i kyrkan när de hade mens.
Det är inte så hemskt långt borta i världen som kvinnor
anses orena när de menstruerar.
I våra tv-kanaler finns än i dag reklam för menstruationsskydd
där det som kommer ur kvinnor sägs vara blått.
Det finns idag inte en människa född som inte kommit ur en
kvinnas kropp, och ändå är kvinnors kroppar, deras funktioner och hela
reproduktiva system fortfarande något genant och lite hysteriskt, något som det
är lite löjligt att man pratar om när det ju alltid finns mycket viktigare och
mindre skämmiga saker.
Vi vet, för att forskningen visat det gång på gång, att de
flesta medicinska procedurer, läkemedel och diagnostik, maskiner, verktyg, skyddsutrustning
och så vidare utvecklas och tillverkas med mannen som norm.
På ett område går det inte. Bara kvinnor menstruerar, varje
månad under en stor del av sina liv.
Det är dyrt med mensskydd, och det är nödvändigt.
Ett exempel, som fascinerade mig när jag var en ung
studerande var biståndsprojektet Bai Bang
i Vietnamn. Både Sverige och Finland engagerade sig under många år i
uppbyggnaden av en stor pappersfabrik ute i djungeln. I en av många
utvärderingar kunde man konstatera att de kvinnliga arbetarnas produktivitet
var mycket låg. När man tittade närmare på frågan visade det sig att ingen
tänkt på att se till att det fanns menstruationsskydd tillgängliga för
kvinnorna, varför de inte kunde jobba under ett antal dagar per månad. Så
enkelt att lösa, om man hade tänkt.
Min uppmaning till lagtinget lyder:
att lagtinget
uppmanar landskapsregeringen att utreda och förverkligar kostnadsfria och
tillgängliga menstruationsskydd för åländska flickor och kvinnor.
kom till utgående från ett beslut i Skottland att göra
mensskydd tillgängliga kostnadsfritt för skotska kvinnor och flickor. I
Storbritannien och Skottland har diskussionen kommit mycket längre än hos oss.
Man pratar där om period poverty, menstruationsfattigdom. Att den kostnaden
varje månad för en del är jobbig, och framför allt orättvis, särskilt med tanke
på den höga skattesats mensskydd belagts med. Efter att denna motion skrevs har
även Nya Zeeland lagstiftat om kostnadsfria menstruationsskydd.
I det skotska exemplet vill man sätta ansvaret på myndigheter
och institutioner att se till att mensskydd finns tillgängliga och att tillgå
för alla som vill ha dem, odramatiskt och kostnadsfritt och utan att man
särskilt måste genera sig genom att fråga.
Jag tycker modellen är intressant, dels för att kostnaden för
samhället inte blir så hög, dels för att den särskilt tar upp unga kvinnors och
flickors villkor och för att utgångspunkten är att inte skuldbelägga eller
genera, bara facilitera och tillgängliggöra.
På Åland har de flesta som uttalat sig reagerat försiktigt
positivt, men jag tycker det är lite fegt och lite ynkligt att det ska utredas
och väntas och funderas så mycket. Vi kunde genomföra denna reform idag och
blir bland de första i världen, om vi ville, och det skulle inte stjälpa
landskapets ekonomi. Men det är svårt att någonsin argumentera för att det är
kvinnornas de unga tjejernas tur. Ekonomin är alltid för dålig, det är för
krångligt, det är fel tidpunkt och det måste utredas mera.
Vad gäller det argument som framförts, att det skulle bli
ett allmänt roffande av mensskydd om det blev kostnadsfritt kan jag upplysa om
att mensskydd är så kallad behovsanpassad verksamhet. Man använder så mycket
som behövs. Ingen kommer att överdosera för att det är gratis.
Det har också framförts att man i stället ska sänka momsen
på produkterna. Säkert bra, men beskattningsfrågor är inte i våra händer. Vi
kan göra skillnad nu, här, i Ålands lagting.
Bara kvinnor behöver mensskydd. Bara kvinnor betalar för
dem. Bara kvinnor föder barn och betalar för det genom lägre pensioner, sämre
löner och långsammare karriärer. Kostnadsfria mensskydd är inte hela världen,
verkligen inte, men det vore ett litet steg framåt, en liten erkänsla.
Man kunde till och med se det som en fråga om
attraktionskraft för det åländska samhället. Inte bara bidrag till åländska
företag har den effekten. Se på utflyttningstrenden i det åländska samhället.
Det är kvinnorna som flyttar bort och männen som blir kvar i högre
utsträckning.
Inte skulle kostnadsfria mensskydd ensamt göra så att de
åländska unga tjejerna stannar eller kommer tillbaka, men signalvärdet, att man
här tar flickors och kvinnors verklighet på allvar på ett progressivt sätt, är
inte att förakta.
Kom igen. Vi gör det här nu.
Kommentarer
Skicka en kommentar