Varför gräver vi så djupa diken?

Jag har på avstånd, utan att fördjupa mig i just denna debatt, följt med discgolf-gate. Min enda erfarenhet av discgolf är en runda med dotter och pojkvän i Mariehamn, och en runda med dito vid Soltuna. Resultaten var inte uppmuntrande för min del, men det var trevligt att gå i skogen.

Både i Mariehamn och Geta var det uppenbart att så många människor på samma rutt sliter rätt hårt på terrängen. Konstigt vore det annars.

Å andra sidan är det kanske lite värre, sett ur den synvinkeln, med hallar och anläggningar för inomhussport, med bassänger och utomhusarenor. Dom står ju där, på naturens plats. All mänsklig verksamhet har en påverkan, men vi kan ju inte sluta existera.

Striden i Mariehamn handlar, som jag förstår den, om närheten till andra verksamheter, om samutnyttjande och om samtalston.

Det är inte fruktsamt, är min erfarenhet, att idiotförklara sina meningsmotståndare. Inte heller att säga nej till allt.

När tillskyndarna för att bygga discgolf-banan vid Lotsberget  förminskar andras oro och berättigade frågor bygger de motstånd.

När de som inte vill ha en bana överdriver riskerna och demoniserar något så i grunden harmlöst som en populär och billig och ny utomhusspport som passar alla åldrar, känns det oresonligt.

Det kanske är så att en bana på Lotsberget är en dålig idé. Vi har en procedur i staden för att fatta sådana beslut, baserat på fakta. När de första banorna byggdes kanske det i entusiasmen gick lite för snabbt. Nu får man se till att göra rätt.

Men, bästa människor, om inte vi kan prata lugnt om en discgolf-bana, vad finns det då för hopp för Israel och Palestina?