Prioritera småbarnspedagogiken som en samhällsresurs
Så här försökte jag idag argumentera för höjda inkomstgränser och lägre barnomsorgsavgifter i lagtinget:
Från och med den 1 mars trädde en ny lag i kraft i Finland som
innebär att många barnfamiljer får en betydligt lägre barnomsorgsavgift, genom
att man helt enkelt höjt inkomstgränserna. Man har också infört en byråkratisk
förenkling som innebär att beslut om barnomsorgsavgifter inte behöver
fastställas varje år, utan bara om en ändring skett i familjens inkomster. Det
betyder en avsevärd förenkling och därmed en inbesparing av tid och resurser.
Vi socialdemokrater menar att landskapsregeringen bör inleda
en process för att införa motsvarande
eller liknande lagändring på Åland. Varför tycker vi det?
Av flera skäl:
-
Självstyrelsen ska inte innebära att
ålänningarna får sämre villkor eller förmåner än andra finländska medborgare.
Tyvärr har vi redan sett en sådan utveckling, där inget extra barnbidrag gavs
till de åländska barnfamiljer, och där
man inte gått in för en kostnadsfri utvidgad läroplikt som skulle garantera
alla en gymnasieutbildning, för att nämna två exempel.
-
Om Ålands attraktionskraft ska bibehållas bör vi
fortsätta utveckla den åländska välfärden, särskilt om vi är intresserade av
inflyttning. Vi ska inte hamna på efterkälken för att landskapsregeringens
utgångspunkt är att kommunerna inte klarar av fler reformer.
-
Vi pratar mycket om de äldres situation och
utsatthet, men barnfamiljerna är en lika utsatt grupp. Barnfamiljer drabbas av
kostnadsökningar, inflation, effekterna av pandemin osv. För oss är det ett
viktigt verktyg i välfärden att se till att alla avgifter som kan vara ett
hinder för att folk ska kunna jobba och tjäna sitt uppehälle hålls så låga som
möjligt
-
Småbarnspedagogik är inte förvaring. En bra barnomsorg
hjälper barns utveckling och färdigheter, det ger en jämställd start för alla
barn och hjälper att se och ge stöd där stöd behövs. Därför ska barns rätt att
ta del av småbarnspedagogiken prioriteras och inte vara beroende av föräldrars
ekonomi.
Vi menar inte nödvändigtvis att nivåerna ska vara exakt som
i Finland, men uppmanar genom denna motion att landskapsregeringen med
utgångspunkt i den finländska lagändringen bör inleda en sådan process.
Och, bara för att föregå frågan om hur vi avser finansiera
detta: Vi är beredda att se över det åländska hemvårdsstödet, som vi inte
tycker är den vettigaste användningen av samhällsmedel, och vill också peka på
att det gäller att inte slösa samhällsmedel på onödigheter som ett 10-miljoners
skadestånd och räntor på 80.000 euro i månaden. Det hade man fått mycket
barnomsorg för.
Kommentarer
Skicka en kommentar