Nina Fellman

  Idag har Ålands lagting antagit en lag som gör att man nu kan hålla butikerna öppna på långfredag, påskdag och juldag. Det gjorde man i valfrihetens namn, sa näringsminister Fredrik Karlström. Lagändringen gör att det att bli dyrare för kommunerna som måste ordna barnomsorg, sämre för miljö och klimat, enligt polisen fler övervakningsproblem och tuffare för en grupp lågavlönade kvinnor att hitta utrymme att vara med sina familjer på våra två viktigaste högtidsdagar. Därtill missgynnas små butiker i staden och på landsbygden i konkurrensen. Detta står till och med i lagförslaget. Redan i sin presentation av förslaget konstaterade minister Karlström att de faktiska ekonomiska konsekvenserna kommer att bli små, att de flesta affärer inte kommer att utnyttja valfriheten att ha öppet på långfredag, påskdag och juldag. Det är ett förslag ägnat att öka konsumtionen i samhället, alla dagar på året. Jag kan inte se annat än att detta är en ideologiskt motiverad lagändring med övervägand...

 I dagens budgetdebatt i lagtinget pratade jag bland annat om behovet av bättre representation och närvaro i Helsingfors. Utan att gå alltför långt tillbaka i tiden kan man konstatera att Åland i Helsingfors är otroligt personberoende och att vi inte ännu hittat rätt former för att göra ett tillräckligt bra jobb. Vi har en otroligt duktig riksdagsman med många kontakter, men han sitter i Finlands riksdag, inte i Ålands landskapsregering. Vi har ett Ålandskontor som borde utnyttjas mer, men vars huvudsakliga uppgifter måste vara riksdagen och allmänheten. Vi har ingen som jobbar systematiskt på insidan, som är delaktig i diskussionerna hos statsrådet och kan vara den brygga som behövs mellan regering och landskapsregering, både kunskapsmässigt och politiskt. Det leder oss ibland på villovägar, när vi tror att alla är ute efter oss. Sitter vi bara hemma i Mariehamn och konstruerar fiender, så får vi inga vänner. I stället för en ganska marginell inbesparing på regeringskansliet b...

 I öst och väst kommer den ena satsningen efter den andra för hur man ska få fart på hjulen efter pandemin, hur man ska investera och jobba för att rädda demokratisk infrastruktur. Här är det lite aaderleis, som man säger i mina gamla hemtrakter. Åtminstone om man läser förslaget till en fjärde tilläggsbudget för Åland. Vår regering sparar. Man deklarerar stolt att man lyckats spara 1,7 miljoner av landskapets kostnader. I verkligheten har man inte gjort nånting. Inga reformer, inga strukturella förändringar, inga modiga beslut om att sluta helt med nånting. Man har bara dubbelbeskattat sin egen personal på pengarna, och därmed berövat det åländska samhället på 1,7 miljoner i köpkraft som man nu satsar på bidrag till den skara företag som passar in i de få stödformer man fått fram. Inget ont i stöden, även om det är för lite och för långsamt, men det kunde man ha gjort ändå. Det ska ju ändå lånas upp till 60 miljoner. Det är för mig obegripligt att man, samtidigt som man skriver at...

Hur många tomater kan en rik person äta? Det låter som en fånig fråga kanske, men är grundläggande när man funderar på till exempel varför de underbara Mickelsö-tomaterna och gurkorna försvinner. Jag handlar alltid åländskt om det finns. Dels för att jag vill stöda den lokala matproduktionen och dels av miljöskäl för att undvika långa transporter. Det kan jag göra för att jag har råd. I varje samhälle finns en mycket liten grupp människor som har råd att köpa allt de vill. Tomater är en bagatell, men en del av dem kanske inte gillar tomater, en del vill köpa nån riktigt exklusiv importerad sort, och resten kan bara äta sig mätta. Det finns en lite större grupp, som jag tänker mig att jag tillhör, som har råd att köpa lite dyrare mat av ovan nämnda skäl, utan att det känns som en stor uppoffring. Ibland tvekar jag ändå, om prisskillnaden är riktigt stor. Även om jag äter tomater så det står ut genom örona så räcker det inte långt vare sig för Mickelsö eller andra  åländska producent...