Ung och arg



När jag var ung, var jag arg. Jättearg. Också ganska dramatisk och självgod. Jag var osäker och kaxig, och gömde och glömde mig i timtal i tjocka böcker.
När jag var 19 år (på bilden) fann jag min trygga famn, min lugna vik, mitt hälleberg. Han heter Robert, och han fyller 50 år idag. Han är i Togo och förbättrar världen, precis som han alltid gjort. Han är en av få människor som säger, lite urskuldande, att han tycker om att jobba, just före han smiter ut en lördag förmiddag för att fixa litet. En sväng.
Robert. Puss. Du är bäst. Grattis.

Kommentarer

  1. Unknown11 juni 2025 kl. 11:50

    Jag gick fortfarande på universitetet när jag träffade min fästman. Vi dejtade ganska länge och var sambos och vårt förhållande godkändes av våra föräldrar. Vi kom överens och allt var perfekt. Han reste ut för lite träning och sedan dess har allt aldrig blivit bra för oss igen. Han träffade en kvinna där borta och han brukade ha engagerat sig mycket i det de delade och utelämnat mig. Jag gjorde allt jag kunde för att åtgärda problemet men ingenting fungerade förrän jag hörde talas om Dr Isikolo. Jag kontaktade honom och förklarade vad jag gick igenom och han lovade att hjälpa till, vilket han gjorde som lovat. Jag följde instruktionerna han gav mig och han åtgärdade problemet jag hade med min fästman och nu är han tillbaka till mig och vi ska gifta oss om en månad. Allt tack vare Dr Isikolo. Kontakta honom nu om du behöver hjälp. Mejla: isikolosolutionhome@gmail.com eller sms:a honom via WhatsApp på +2348133261196.

    SvaraRadera
  2. April Nicole28 juni 2025 kl. 22:25

    Jag uppskattar verkligen den store profeten för att han återlämnade min älskare efter 2 års separation, jag trodde att allt hopp var ute. Tack till den store profeten för att han gjorde mig lycklig igen. Du kan kontakta honom och han kommer att vara till stor hjälp eftersom han är en underbar man? Maila honom @ (palaceofsolutions@gmail.com) eller whatsapp @ +1(813) 360 1365

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om kläder i lagtinget

 Under torsdagens lagtingsdebatt lyfte Stellan Egeland (Obs) ett flertal gånger att det var feministernas fel att det kommer en backlash som gör att unga killar nu låter sig påverkas av kvinnofientliga "influencers". Som exempel gav han att karlar i velourbyxor kommer till skolor och säger åt killar att dom måste lära sig gråta. Säkert kan detta ha förekommit någon gång efter 1970-talet, men jag har inte under min livstid sett någon man klädd i sagda plagg. Skulle man dyka upp så i dagens högstadier tror jag det skulle ge upphov till stor munterhet. Med detta sagt är det klart att Stellan Egeland ser en klar koppling mellan hur man klär sig och vilka frågor man lyfter. Velour är uppenbart feminint och omanligt (utan att alls problematisera begreppen). Samtidigt har det på annan plats sagts med bestämdhet av samme man och hans parti, att kläder inte har något signalvärde alls, det handlar bara om att vara stilig. Hur går detta ihop? Jag vet inte om den obundna gruppen verklige...
Läs mer

Besatta av sex

 Det finns ett parti och en rörelse på Åland, och i världen för all del, som är besatt av sex och kön. Andras sex. Andras kön. Andras frihet. Det är som om dom inte kan tänka på annat än hur andra ska bete sig, klä sig, kalla sig, yttra sig. Det kommer alltid en släng på slutet, som i den senaste insändare från Obunden samling, om att alla självklart får vara som dom vill, men hela texten handlar om att man inte får prata om det inte uttrycka sin särart, inte synas. Det är alltså ok att böga sig, bara man inte pratar om det. Bara vi skyddar barnen från den förskräckliga insikten att folk är olika. Den här diskussionen är särskilt intensiv i samband med Pride-veckan, denna fest för mångfalden, denna karneval för frihet (ja, frihet) och glädje över att människor med varierande sexuell orientering och könsidentitet också finns, alltid har funnits och alltid får finnas. Jag tror det är viktigt att komma ihåg en sak. Den högerpopulistiska rörelse allt detta tankegods kommer ifrån har so...
Läs mer

Om anständighet och demokrati

Idag, måndag den 20.1 har lagtinget debatterat ett förslag till demokratistrategi. Här är mina synpunkter:   Hur vill vi att vårt samhälle ska fungera? Eller – hur vill vi inte ha det? Att leva i en demokrati där alla har en röst, under en historiskt rekordlång tid av fred – det är något att värna om , men kan vi säga varför .   Det är kanske lättare att säga vad man inte vill. Inte Ryssland, där korruption, vanstyre, förtryck mot oliktänkande, inskränkningar i yttrandefrihet och otrygghet för minoriteter är vardag. Inte Afghanistan - där bara halva befolkningen ens har rätt att vistas utomhus, få en utbildning eller jobba.   Inte USA, där ett val i plågsamt stor utsträckning gå r att köpa av den som har mest pengar och tillräckligt samvetslösa biljonärsvänner .   En demokratistrategi  är helt rätt i tiden och alldeles nödvändig , inte bara för   landskapsregeringe n utan för hela samhället. Det är inte vi här som är demokratin, vi politiker, utan...
Läs mer