Inte min talman?
Är hon min talman, Maria Lohela?
Frågan är svår.
Å ena sidan är vår nyvalda talman i Finlands riksdag en sannfinländsk svenskätare, en islamofob och välformulerat främlingsfientlig. Hon står för allt som jag avskyr, och den typ av syndabockstänkande som jag tycker är det sämsta med politik och samhällsdebatt. När någonting går dåligt ska det alltid finnas någon svagare att skylla på.
Å andra sidan är hon vald till sitt ämbete genom en demokratisk process jag respekterar och tror på. Jag vet att de flesta partier och politiker som prövas av verklig makt blir tvungna att anpassa sig, slipa sina argument och lära sig av erfarenhet. Jag vet att populistiska partier sällan överlever sin första period vid makten, för att sådant de lovat visar sig inte bara omöjligt utan korkat och omänskligt.
Hur ska man förhålla sig? Är det samma sak som när Hitler nationalsocialister tog makten i Tyskland på 1930-talet, och det politiska etablissemanget var förlamat att säga emot?
Är vi för flata? Borde man agera? Hur?
Mitt svar är konstant. När Hitler kom till makten var det genom en kombination av våld, maktövergrepp och rent kriminella handlingar.
Sannfinländarna har uppnått sin position i demokratiska val. Ingen har sagt att det förekommit valfusk. Två rumsrena partier, Centern och Samlingspartiet, har valt att regera med Sannfinländarna, rasismen och svenskhatet till trots.
Nu är det upp till bevis. Låt dem bevisa. Folket har talat. Man kan inte lyssna bara när budskapet är det man vill. Att ett så extremt parti haft sådana framgångar berår till en del på att vänstern, särskilt socialdemokratin, inte kunnat svara mot sina väljares önskemål och rädslor på ett relevant och trovärdigt sätt.
Vi har fyra år på oss att tänka, och samla oss inför nästa riksdagsval. Under tiden är det Maria som är talman och Timo som är utrikesminister och Jari som är justitieminister.
Ingen idé att ifrågasätta att, bara hur.
Frågan är svår.
Å ena sidan är vår nyvalda talman i Finlands riksdag en sannfinländsk svenskätare, en islamofob och välformulerat främlingsfientlig. Hon står för allt som jag avskyr, och den typ av syndabockstänkande som jag tycker är det sämsta med politik och samhällsdebatt. När någonting går dåligt ska det alltid finnas någon svagare att skylla på.
Å andra sidan är hon vald till sitt ämbete genom en demokratisk process jag respekterar och tror på. Jag vet att de flesta partier och politiker som prövas av verklig makt blir tvungna att anpassa sig, slipa sina argument och lära sig av erfarenhet. Jag vet att populistiska partier sällan överlever sin första period vid makten, för att sådant de lovat visar sig inte bara omöjligt utan korkat och omänskligt.
Hur ska man förhålla sig? Är det samma sak som när Hitler nationalsocialister tog makten i Tyskland på 1930-talet, och det politiska etablissemanget var förlamat att säga emot?
Är vi för flata? Borde man agera? Hur?
Mitt svar är konstant. När Hitler kom till makten var det genom en kombination av våld, maktövergrepp och rent kriminella handlingar.
Sannfinländarna har uppnått sin position i demokratiska val. Ingen har sagt att det förekommit valfusk. Två rumsrena partier, Centern och Samlingspartiet, har valt att regera med Sannfinländarna, rasismen och svenskhatet till trots.
Nu är det upp till bevis. Låt dem bevisa. Folket har talat. Man kan inte lyssna bara när budskapet är det man vill. Att ett så extremt parti haft sådana framgångar berår till en del på att vänstern, särskilt socialdemokratin, inte kunnat svara mot sina väljares önskemål och rädslor på ett relevant och trovärdigt sätt.
Vi har fyra år på oss att tänka, och samla oss inför nästa riksdagsval. Under tiden är det Maria som är talman och Timo som är utrikesminister och Jari som är justitieminister.
Ingen idé att ifrågasätta att, bara hur.
Kommentarer
Skicka en kommentar