Mina tankar om Grekland
Hur ska man göra om man har ont i ett finger? Kan det vara en god idé att hugga av hela handen? Ska man sticka kniven i en gång till för att straffa det blödande fingret? Ska man plåstra om, eller bli förbannad för att det faktiskt hänt förut att sår uppstått?
Nåja. Detta var naturligtvis en klumpig metafor för den grekiska tragedin, som utmynnar i att Europa numera genom demokratiska beslut är en kropp. Det gör ont överallt när en del blöder.
Det är ett skit, men också ett faktum.
En viktig skillnad, som jag tycker vi borde vara människor nog att förstå, är att det är skillnad mellan stat och medborgare. Den grekiska staten är korrupt och ineffektiv. Man har inte ordning på sitt skattesystem. En utbredd nepotism har gjort att förbluffande många på ledande poster uppnått sin inkompetensnivå väldigt tidigt.
Dessutom är Grekland ett land med hårt, hårt arbetande människor, väldigt fattiga människor, hög arbetslöshet och en gammal politisk elit som både ljugit och fuskat.
Därför vann vänsterpopulistiska Syriza valet. Det gjorde de delvis med löften och en retorik det aldrig fanns täckning för i verkligheten.
På andra sidan står EU, ECB och IMF, dess maktorgan som i åratal försökt möta den ekonomiska krisen i Europa med klassisk högerpolitik, hårda bandage, en demontering av social säkerhet, hög arbetslöshet och allt som följer med statlig åtstramning.
Hade det funkat så hade väl en vänstermänniska fått sparka sig i baken och muttra, men det har det inte gjort.
Austerity, åtstramning, funkar inte. I stället har åtstramningarna fördjupat recessionen, och orsakat ett omfattande lidande, i Grekland snart en humanitär katastrof.
Vad hjälper det då att man sätter sig på sina höga hästar i Finland eller i Tyskland. Om Grekland blöder, så blöder vi. Om Grekland faller, vacklar EU.
Låt oss inte vara barnsliga. Vi är Grekland.
Om Syriza misslyckas står nazistiska Gyllene gryning och väntar. Det är värre.
Nåja. Detta var naturligtvis en klumpig metafor för den grekiska tragedin, som utmynnar i att Europa numera genom demokratiska beslut är en kropp. Det gör ont överallt när en del blöder.
Det är ett skit, men också ett faktum.
En viktig skillnad, som jag tycker vi borde vara människor nog att förstå, är att det är skillnad mellan stat och medborgare. Den grekiska staten är korrupt och ineffektiv. Man har inte ordning på sitt skattesystem. En utbredd nepotism har gjort att förbluffande många på ledande poster uppnått sin inkompetensnivå väldigt tidigt.
Dessutom är Grekland ett land med hårt, hårt arbetande människor, väldigt fattiga människor, hög arbetslöshet och en gammal politisk elit som både ljugit och fuskat.
Därför vann vänsterpopulistiska Syriza valet. Det gjorde de delvis med löften och en retorik det aldrig fanns täckning för i verkligheten.
På andra sidan står EU, ECB och IMF, dess maktorgan som i åratal försökt möta den ekonomiska krisen i Europa med klassisk högerpolitik, hårda bandage, en demontering av social säkerhet, hög arbetslöshet och allt som följer med statlig åtstramning.
Hade det funkat så hade väl en vänstermänniska fått sparka sig i baken och muttra, men det har det inte gjort.
Austerity, åtstramning, funkar inte. I stället har åtstramningarna fördjupat recessionen, och orsakat ett omfattande lidande, i Grekland snart en humanitär katastrof.
Vad hjälper det då att man sätter sig på sina höga hästar i Finland eller i Tyskland. Om Grekland blöder, så blöder vi. Om Grekland faller, vacklar EU.
Låt oss inte vara barnsliga. Vi är Grekland.
Om Syriza misslyckas står nazistiska Gyllene gryning och väntar. Det är värre.
Kommentarer
Skicka en kommentar