Är du nyttig?
Det pågår en samhällsförändring av en sådan bredd och ett sådant djup att det är svårt att överblicka eller ens på ett vettigt sätt förstå.
Allt fler människor i vårt samhälle blir övertaliga. De envisas med att bli för gamla, de har funktionshinder som gör dem illa anpassade till dagens arbetsmarknad, de är sönderstressade eller passar helt enkelt inte in i det postmoderna, postindustriella samhället.
Endel är väldigt unga när de trillar av tåget, och kommer på något sätt aldrig upp igen.
Arbetsuppgifter och yrken som tidigare fanns för människor med olika begåvningar har rationaliserats bort. Konstnärerna och kulturutövarna ska bli entreprenörer och vara nyttiga som turistattraktioner eller utsmyckare av offentliga utrymmen.
Sällan eller aldrig pratar man om människans värde i att bara finnas, och då menar jag inte den inåtvända, kommersialiserade new age-mindfulness som säljs som den senaste lösningen på existentiell ångest.
Idag finns vi för att vi producerar och framför allt konsumerar. Vad händer om vi varken kan åstadkomma någon nytta eller köpa något, saker eller drömmar?
Jag läser några artiklar om Alexander Stubbs första budget som finansminister. Det ska bli tungt, det lovar han. Skolan och den fria bildningen, vården och omsorgen ska spara. Och biståndet förstås, det ska halveras.
Tänk om det är så att det är i tomrummen, i luckorna, i de icke-produktiva luftfickorna som kreativiteten och innovationerna växer?
Om det är inom omsorgen om andra människor som framtiden ligger, och inte alltings kostnadskrävande undergång?
Vilket värde har min mamma, som vårdas på äldreboende efter en svår hjärnblödning? Hon blir inte friskare.
Vilket värde har den 20-åriga kille vars mentala ålder aldrig blir mer än 8? Han blir inte smartare.
Och hur hänger detta ihop med det faktum att stater blir allt fattigare och mer skuldsatta, medan den rikaste minimala minoriteten av mänskligheten bara blir rikare.
Nånstans har vi tänkt fel.
Allt fler människor i vårt samhälle blir övertaliga. De envisas med att bli för gamla, de har funktionshinder som gör dem illa anpassade till dagens arbetsmarknad, de är sönderstressade eller passar helt enkelt inte in i det postmoderna, postindustriella samhället.
Endel är väldigt unga när de trillar av tåget, och kommer på något sätt aldrig upp igen.
Arbetsuppgifter och yrken som tidigare fanns för människor med olika begåvningar har rationaliserats bort. Konstnärerna och kulturutövarna ska bli entreprenörer och vara nyttiga som turistattraktioner eller utsmyckare av offentliga utrymmen.
Sällan eller aldrig pratar man om människans värde i att bara finnas, och då menar jag inte den inåtvända, kommersialiserade new age-mindfulness som säljs som den senaste lösningen på existentiell ångest.
Idag finns vi för att vi producerar och framför allt konsumerar. Vad händer om vi varken kan åstadkomma någon nytta eller köpa något, saker eller drömmar?
Jag läser några artiklar om Alexander Stubbs första budget som finansminister. Det ska bli tungt, det lovar han. Skolan och den fria bildningen, vården och omsorgen ska spara. Och biståndet förstås, det ska halveras.
Tänk om det är så att det är i tomrummen, i luckorna, i de icke-produktiva luftfickorna som kreativiteten och innovationerna växer?
Om det är inom omsorgen om andra människor som framtiden ligger, och inte alltings kostnadskrävande undergång?
Vilket värde har min mamma, som vårdas på äldreboende efter en svår hjärnblödning? Hon blir inte friskare.
Vilket värde har den 20-åriga kille vars mentala ålder aldrig blir mer än 8? Han blir inte smartare.
Och hur hänger detta ihop med det faktum att stater blir allt fattigare och mer skuldsatta, medan den rikaste minimala minoriteten av mänskligheten bara blir rikare.
Nånstans har vi tänkt fel.
Det är hårt för den som inte presterar, och allt för många kopplar samman människovärde med produktivitet. Men det är fel sätt att betrakta människor så. Det finns andra värden som kunde framhållas minst lika mycket. Vill man ha förändring får man förstås börja hos sig själv. Se dem, som ingen ser. Och sluta hylla den rikaste minoriteten som ständigt ska beundras och framhållas, som vore de av högre rang. /MM
SvaraRaderaSant NF...du tänker fel...för du e väl inkluderad i begreppet " vi "
SvaraRaderaBlev anklagad för ti va rasist...för att jag tycker svenska volymerna på invandring e för stora...nåja de får väl anklaga mig...bäst d vill...men jag tycker om detta videoklipp...som beskriver den mest värda Nobelpristagaren...genom tiderna...hon e helt enkelt underbar...och så duktig....https://www.youtube.com/watch?v=MOqIotJrFVM
SvaraRaderaJa det blev du, och det står jag för fortfarande!
SvaraRaderaJag vill ju inte vara den som är den, men att vara anonym är raka motsatsen till att "stå" för något...
SvaraRadera