Emmaus-gården.Vasas flora och fauna.

Jag säger det direkt.
Kulturnatten är min favorithändelse på året. Förr var det litteraturdagarna, men sen blev jag lite trött på författare. Jag läser hellre böckerna.
Kulturnatten är som alla sommarkvällar borde vara. Det är den kvällen när Mariehamn har en själ, och den är melankolisk, mångfacetterad, galen och vacker. Det är den kvällen som sista Rockoff-kvällen vill vara, men aldrig lyckas med.
För mig klickar det inte när det bara är Open by night. Folk gillar folk, men om det bara handlar om kommersen och nån brandbil som hissar upp barn över hustaken så fattas något.

Min kväll började vid Miramar-caféet, där sossar sjöng och jag delade ut karameller och broschyrer. I min omvandling från journalist till politiker försöker jag nu lära mig att sälja mig själv, inte min tidning. Det är svårt.
Hela sommaren har jag kämpat med att bli en ny Nina. Det är ett sorgearbete och ett glädjearbete och en stor förändring. Ibland är jag helt vilse. Ibland kan jag inte vänta.

På torget var det så mycket folk, och så många lyckönskningar och återseenden efter sommar och semestrar. Så många ansikten där det spända och hetsiga släppt, och leendet orkade upp till ögonen. (Spara på det, människor. November är lång)

Sen är jag hemma. Emmaus är där hoppet bor. Det är där glädjen och tokigheten finns. Där är Robert, min kära, ständigt arbetande coola kille. Där serverar lärarna och bankdirektörerna kaffe. Där spelar Perka luftgitarr till ett 13-manna(kvinno)-band från Senegal och Sverige.
Och där spelar Vasas flora och fauna. Melankoli, österbottnisk ångest och alienation, så vackert att jag längtar hem till något jag aldrig saknat.

När jag går hem sjunger en grupp a capella på trappan till Alandica.

Kommentarer

  1. Unknown18 augusti 2015 kl. 09:29

    Ha du NF varit i Senegal...de ha jag...många gånger...farlig plats e de...blivit nedslagen en gång o rånad på allt en annan gång...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer