Förändringen kommer
Någon skrev att det minsann inte tar slut på orden i flyktingdebatten.
Ibland tror jag att ord är det enda vi har att komma med.
Alla har sett bilderna. Liken av barnen som ligger med ansiktet i den våta sanden på en grekisk ö de aldrig steg iland på. Den randiga t-skjortan som åkt upp och blottat en babyrund mage.
Den ytterliga försvarslösheten i att inte ens döden är privat.
Alla har läst om lastbilar fulla med döda, båtar så fullpackade att folk kvävs ihjäl, människor som slagit läger utanför järnvägsstationen i Budapest och funderar på om det inte vore mindre farligt att ta sig tillbaka till Aghanistan.
Man må tycka vad man vill om högriskländer, invandring, flyktingar och integration. Detta är inte något vi kan kontrollera längre, med gränser och stängsel och konferenser och polis.
Kraften i förtvivlan och desperationen, och den simpla mängden människor på flykt kommer att förändra Europa, och det finns inget humanistiskt och moraliskt hållbart sätt att säga nej.
Tyskland beslut att, avvikande från Dublin-överenskommelsen, bevilja asyl åt alla flyktingar från Syrien, är som jag ser det, den enda rätta vägen. Att bara konstatera: här är nöden så stor att vi får gör vad vi kan.
I ljuset av detta känns den åländska diskussionen om att registrera den handfull tiggare som hittat till Åland bisarr. Som om det fortfarande var möjligt, som om det någonsin varit möjligt, att lindra nöden i världen med lite mera byråkrati och övervakning.
Om cirka en månad anländer den droppe i havet som är Mariehamns 20 kvotflyktingar. Är verkligen det en valfråga om vi ska ta emot dem?
Ibland tror jag att ord är det enda vi har att komma med.
Alla har sett bilderna. Liken av barnen som ligger med ansiktet i den våta sanden på en grekisk ö de aldrig steg iland på. Den randiga t-skjortan som åkt upp och blottat en babyrund mage.
Den ytterliga försvarslösheten i att inte ens döden är privat.
Alla har läst om lastbilar fulla med döda, båtar så fullpackade att folk kvävs ihjäl, människor som slagit läger utanför järnvägsstationen i Budapest och funderar på om det inte vore mindre farligt att ta sig tillbaka till Aghanistan.
Man må tycka vad man vill om högriskländer, invandring, flyktingar och integration. Detta är inte något vi kan kontrollera längre, med gränser och stängsel och konferenser och polis.
Kraften i förtvivlan och desperationen, och den simpla mängden människor på flykt kommer att förändra Europa, och det finns inget humanistiskt och moraliskt hållbart sätt att säga nej.
Tyskland beslut att, avvikande från Dublin-överenskommelsen, bevilja asyl åt alla flyktingar från Syrien, är som jag ser det, den enda rätta vägen. Att bara konstatera: här är nöden så stor att vi får gör vad vi kan.
I ljuset av detta känns den åländska diskussionen om att registrera den handfull tiggare som hittat till Åland bisarr. Som om det fortfarande var möjligt, som om det någonsin varit möjligt, att lindra nöden i världen med lite mera byråkrati och övervakning.
Om cirka en månad anländer den droppe i havet som är Mariehamns 20 kvotflyktingar. Är verkligen det en valfråga om vi ska ta emot dem?
Om ni ha fått boende för alla tiggare på Åland e de ok samt de som e hemlösa...då e de jätte okej...annars mycket tveksamt...
SvaraRaderaDet kan aldrig vara tveksamt att hjälpa en medmänniska i nöd. Däremot att ställa grupper mot varandra. Solidariteten räcker till alla.
SvaraRadera