Inget göra inget alternativ

Visst finns det hopp.
Visst finns det kärlek.
Självklart är vi som vill hjälpa fler än de som inte vill det.
Vi vet bara inte hur vi ska göra.

Kriser tar fram det bästa och det sämsta i mänskligheten.
Låt oss fokusera på kraften, på det positiva.

Jag har sett många fråga efter vad man kan göra, hur vi kan hjälpa den droppe i havet av flyktingar som de facto sökt sig till Europa.
Ska man samla in grejer? Ska man åka ner...nånstans? Ska man ge pengar? Vad ska man göra om man vill förändra, inte bara lindra den omedelbara nöden?

Jag är ingen expert, men detta har jag läst mig till;
-skicka inte saker om du inte vet att det finns beredskap att ta emot dem. Skor, kläder och kritor är inte nödhjälp när det gäller livet

-det finns bra organisationer som  har kunskap och som alltid är på plats. Läkare utan gränser. Röda korset och Röda halvmånen. Kvinna till kvinna. Rädda barnen, bara för att nämna några. Ge pengar.

-på lång sikt: Jobba medvetet. Bilda dig. Läs på. Agera.

Jag tror att det är så här: Kriget i Syrien har många orsaker, men man kan koka ner det till två saker:
1. Djupa ekonomiska orättvisor
2. Brist på demokrati.

Eller, ännu enklare; folk är desperat fattiga och har inget att säga till om. De som har makten ägnar sig åt rovdrift på människor och resurser, i ett ekonomiskt system som vi är delaktiga i.

Säg nej till det.
En god handling kan vara att minska på vårt beroende av olja genom att åka kollektivt eller investera i solpaneler
Det kan vara att köpa kläder som inte är tillverkare under slavliknande förhållanden.
Det kan vara att betala för att se till att en flicka får gå i skola.
Det kan vara att säga ja, att öppna sitt hjärta för andra människor, och säga det till sina politiker.

Se nu, hur Europa lyssnar när folket talar. Det som händer just nu är inte politikernas reaktioner på flyktingproblemet, utan deras reaktion på människors vrede och deras vilja att ställa upp. När trycket från medborgarna blir tillräckligt stort och tydligt kan mirakel inträffa.

Jag tycker vi tar och förbättrar världen nu.
Att man inte kan göra allt är ingen ursäkt att göra inget.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En obunden utveckling

  Vart är vi på väg?   Den frågan har jag ställt mig många gånger i olika stunder i livet, både personligt och professionellt.  Inte bara när jag ser På spåret. Svåra livsval, tunga överväganden, osäkra tider. Genuin osäkerhet. För det mesta har det löst sig, och när det gått åt skogen har ändå en ny stig uppenbarat sig som lett framåt, en annan väg.   Denna vår har arbetet i Ålands lagting tagit en vändning som fyller mig och många andra med ett djupt obehag. Vi har ett parti vårt parlament och några individer i det p artiet för vilka skrivna och oskrivna regler och god ton inte gäller. Det betyder att vi ständigt balanserar på en gräns och ser hur den flyttar på sig.   Obunden samling har utvecklats från ett ostyrigt tricksterparti med otydlig linje till ett stenhå rt högerpopulistiskt parti med täta likheter och kopplingar till Sverigedemo kraterna, komplett med krav på enhetskultur och motstånd mot all förändring som utvecklar ett samhälle som de facto ...
Läs mer

Besatta av sex

 Det finns ett parti och en rörelse på Åland, och i världen för all del, som är besatt av sex och kön. Andras sex. Andras kön. Andras frihet. Det är som om dom inte kan tänka på annat än hur andra ska bete sig, klä sig, kalla sig, yttra sig. Det kommer alltid en släng på slutet, som i den senaste insändare från Obunden samling, om att alla självklart får vara som dom vill, men hela texten handlar om att man inte får prata om det inte uttrycka sin särart, inte synas. Det är alltså ok att böga sig, bara man inte pratar om det. Bara vi skyddar barnen från den förskräckliga insikten att folk är olika. Den här diskussionen är särskilt intensiv i samband med Pride-veckan, denna fest för mångfalden, denna karneval för frihet (ja, frihet) och glädje över att människor med varierande sexuell orientering och könsidentitet också finns, alltid har funnits och alltid får finnas. Jag tror det är viktigt att komma ihåg en sak. Den högerpopulistiska rörelse allt detta tankegods kommer ifrån har so...
Läs mer

Om kläder i lagtinget

 Under torsdagens lagtingsdebatt lyfte Stellan Egeland (Obs) ett flertal gånger att det var feministernas fel att det kommer en backlash som gör att unga killar nu låter sig påverkas av kvinnofientliga "influencers". Som exempel gav han att karlar i velourbyxor kommer till skolor och säger åt killar att dom måste lära sig gråta. Säkert kan detta ha förekommit någon gång efter 1970-talet, men jag har inte under min livstid sett någon man klädd i sagda plagg. Skulle man dyka upp så i dagens högstadier tror jag det skulle ge upphov till stor munterhet. Med detta sagt är det klart att Stellan Egeland ser en klar koppling mellan hur man klär sig och vilka frågor man lyfter. Velour är uppenbart feminint och omanligt (utan att alls problematisera begreppen). Samtidigt har det på annan plats sagts med bestämdhet av samme man och hans parti, att kläder inte har något signalvärde alls, det handlar bara om att vara stilig. Hur går detta ihop? Jag vet inte om den obundna gruppen verklige...
Läs mer