Att ta från de fattiga

Idag var jag med och fattade ett beslut som jag egentligen ogillar. Jag urskuldar mig inte, jag var ju med på det.
Landskapsregeringen gav ett utlåtande om regeringen Sipiläs förslag till tvingande lagtstiftning. Betoningen var på fortsatta förhandlingar för att nå ett samhällsfördrag där alla i lika mån är med och hjälper till att få landets ekonomi på fötter, men också på att landskapsregeringen, om det blir så, kommer att genomföra lagstiftning som försämrar villkoren för stora grupper av offentlig anställda.

Utanför en regering kan man vara ideologiskt kategorisk. Det visste jag redan. Dagens diskussion gav mig en ny insikt om hur svåra besluten är också för dem som ideologiskt står på en helt annan sida än jag.
Ingen vill vara den som tar av de fattiga. Inte ens när man sitter i den bekväma, mjuka stolen i landskapsregeringens plenisal, med utsikt över Slemmern, och glaset med isvatten inom bekvämt räckhåll. Man vill göra det minst dåliga.

En av orsakerna till ställningstagandet är likabehandlingsprincipen. Om regeringen i riket genomför lagstiftning som försämrar villkoren för en del av de anställda på Åland, är det rimligt att landskapsregeringen ser till att det är lika för alla.

Och, förstås, då sparar man pengar. Å andra sidan kanske man inte gör det, om både skatterna och konsumtionen minskar.
Det finns stora risker med att genomföra den lagstiftning som riksregeringen föreslår. Det finns stora risker också för arbetsmarknadsparterna, om de inte ser till att lösa problemen vid förhandlingsbordet.

Där ska problemen lösas. Det beslutet är jag tillfreds med.

Kommentarer

  1. Anonym17 december 2015 kl. 23:00

    Varför förgår inte landskapsregeringen med gott exempel och först sänker sina löner? Då kanske det är lättare för folket att acceptera förslaget?
    Eller är det äkta socialism vi ser här? Så länge som det inte drabbar mig personligen så kan vi nog klubba igenom ett obekvämt beslut.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer