Låt inte rasisterna sätta agendan
Journalistik ska vara fri, och den ska vara konsekvensneutral. Bra journalistik ska lyfta fram dolda sanningar, avslöja maktmissbruk, visa på större mönster som alla inte ser.
Den ska inte gå någons ärenden.
Gårdagens Uppdrag Granskning i SVT hade förmodligen för avsikt att vara fri och konsekvensneutral och lyfta fram en obekväm sanning.
Tyvärr dukade man under för sensationslystnad, två veckor inför det svenska valet, och misslyckades skändligen med det viktigaste - att visa på mönster, erbjuda förklaring och öka förståelse.
På något märkligt sätt förbigick man den viktigaste enskilda faktorn när vi pratar om våldtäkter. Kön.
Nästan alla våldtäkter, både de som polisanmäls och lagförs och de som inte gör det, begås av män.
Det är ett obekvämt faktum, alarmerande rentav, men jag skulle inte ta det som en inteckning för att utvisa eller bura in alla karlar. Inte heller för att säga att det finns något i mäns DNA som gör dem mer våldsbenägna än kvinnor.
Ett av mina barn jobbade under ett år med flyktingar som strandat i Aten. Han våndades över det faktum att det fanns en grupp som ingen vill ha och ingen vill engagera sig i - de ensamkommande pojkarna och unga männen. Det finns nån slags hjälp och sympati att få för kvinnor och barn och gamla, men inte för de unga männen.
En våldtäkt är ett förfärligt brott, en kränkning och en styggelse. I vårt samhälle är det fortfarande billigare att våldta än att stjäla. Egendomsbrott straffas hårdare, och det beror inte på flyktingströmmen på senare år, utan på att det även i våra nordiska rättssystem fortfarande är så att kvinnors kroppar är en mindre värda än pengar.
Det är viktigt att komplicera.
Ställ dig frågan, du som står i beråd att uppslukas av den rasistiska hatstorm som sprider sig:
Om din pojke var en av dem som skickades som 15-åring genom oerhörda faror och motgångar till ett främmande land, hamnade i flyktingförläggning, och var del av en stor grupp pojkar i samma situation. Vore inte sannolikheten större att några i den gruppen begick brott än om dessa samma var i ett sammanhang, en familj, en släkt och ett samhälle?
Vore inte sannolikheten att åka fast för ett brott större för din pojke, utan språk, stödnätverk, släkt och vänner än för någon annan i ditt samhälle?
Om din pojke begick en överfallsvåldtäkt, vore inte sannolikheten större att han pekades ut, än om en infödd och etniskt vit man och familjefar våldtog sin fru (vilket händer plågsamt ofta).
Fråga dem som jobbar på kvinnojourerna, som ger stöd till våldsutsatta kvinnor. Fråga dem som vet. För dem är etnicitet inte det största problemet. Det är kön, fattigdom, okunskap och en syn på manlighet och privilegier som ger män rätt och kvinnor på käften.
Fråga efter lösningar som inte ger rasisterna rätt. Mata inte din själ med hat och okunskap.
Och tro inte för en sekund att de som nu skriker högst gör det för kvinnornas skull.
Den ska inte gå någons ärenden.
Gårdagens Uppdrag Granskning i SVT hade förmodligen för avsikt att vara fri och konsekvensneutral och lyfta fram en obekväm sanning.
Tyvärr dukade man under för sensationslystnad, två veckor inför det svenska valet, och misslyckades skändligen med det viktigaste - att visa på mönster, erbjuda förklaring och öka förståelse.
På något märkligt sätt förbigick man den viktigaste enskilda faktorn när vi pratar om våldtäkter. Kön.
Nästan alla våldtäkter, både de som polisanmäls och lagförs och de som inte gör det, begås av män.
Det är ett obekvämt faktum, alarmerande rentav, men jag skulle inte ta det som en inteckning för att utvisa eller bura in alla karlar. Inte heller för att säga att det finns något i mäns DNA som gör dem mer våldsbenägna än kvinnor.
Ett av mina barn jobbade under ett år med flyktingar som strandat i Aten. Han våndades över det faktum att det fanns en grupp som ingen vill ha och ingen vill engagera sig i - de ensamkommande pojkarna och unga männen. Det finns nån slags hjälp och sympati att få för kvinnor och barn och gamla, men inte för de unga männen.
En våldtäkt är ett förfärligt brott, en kränkning och en styggelse. I vårt samhälle är det fortfarande billigare att våldta än att stjäla. Egendomsbrott straffas hårdare, och det beror inte på flyktingströmmen på senare år, utan på att det även i våra nordiska rättssystem fortfarande är så att kvinnors kroppar är en mindre värda än pengar.
Det är viktigt att komplicera.
Ställ dig frågan, du som står i beråd att uppslukas av den rasistiska hatstorm som sprider sig:
Om din pojke var en av dem som skickades som 15-åring genom oerhörda faror och motgångar till ett främmande land, hamnade i flyktingförläggning, och var del av en stor grupp pojkar i samma situation. Vore inte sannolikheten större att några i den gruppen begick brott än om dessa samma var i ett sammanhang, en familj, en släkt och ett samhälle?
Vore inte sannolikheten att åka fast för ett brott större för din pojke, utan språk, stödnätverk, släkt och vänner än för någon annan i ditt samhälle?
Om din pojke begick en överfallsvåldtäkt, vore inte sannolikheten större att han pekades ut, än om en infödd och etniskt vit man och familjefar våldtog sin fru (vilket händer plågsamt ofta).
Fråga dem som jobbar på kvinnojourerna, som ger stöd till våldsutsatta kvinnor. Fråga dem som vet. För dem är etnicitet inte det största problemet. Det är kön, fattigdom, okunskap och en syn på manlighet och privilegier som ger män rätt och kvinnor på käften.
Fråga efter lösningar som inte ger rasisterna rätt. Mata inte din själ med hat och okunskap.
Och tro inte för en sekund att de som nu skriker högst gör det för kvinnornas skull.
Kommentarer
Skicka en kommentar