Goda samtal, min mammas händer

Jag står och fixar till mig för att gå utanför dörren, på vernissage och handelsmässa och ut i solen. Då ser jag i spegeln,  stickande ur skjortärmarna, min mammas händer.
Lite mera vikt, lite högre ålder och mina händer har blivit hennes. När jag vrider på dem ser jag hur hon hon brukade göra när hon smorde in dem med handkräm.

Det är tre år sen hon dog. Sorgen är inte längre akut, men hon är med mig ofta. Alla jag förlorat är det. Min morfars resoluta grepp när han gjorde bastukvastar, min mormors osannolika skratt och enorma bakdel, min farfars ofrånkomliga tårar vid alla släktkalas, min farmors korta fyrkantiga kompetenta kropp.
Min faster Tettas teknik med att hacka gurka.

Vad, undrar jag, som jag gör, kommer att definiera mig i mina barns och barnbarns minnen, hos vänner och människor jag älskar.
Kan det vara att jag alltid går barfota på somrarna och alltid med yllesockor på vintrarna. Kan det vara hur jag hackar lök, hur jag kramas, hur jag bäddar sängen.
Förmodligen något jag inte tänker på, något flyktigt och obestämt som hålls samman bara lite längre än atomerna och molekylerna som bildar den här fysiska kroppen.

Hela veckan efter Mariehamns litteraturdagar har jag känt mig tacksam över möjligheten att få tänka och tvivla och lyssna. Politiken är en passion för mig, liksom journalistiken var det, men debatterna är ofta elaka, aggressiva och polariserade, inga riktiga samtal.
Det är kvävande och fördummande om man glömmer höja blicken.

Under ett par timmar på fredag var jag på mässan i Baltic-hallen och pratade med folk. Det blev en del kommunreform och hur idiotiska beslut som fattats, men de flesta samtalen handlade om något helt annat, från frukostvanor till solcellslampor, brandkårer och vem som har det bästa godiset.
Och så en kvinna som sa: "Ni politiker har ett ansvar för hur ni pratar med varann. Det är ni som sätter tonen."
Jag vet ju det. Jag ska försöka minnas.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer