En grönare värld är rättvis
Om man har demokratisk makt så måste man använda den. Det är själva uppdraget.
Om man bara upprätthåller och förvaltar så är politiken ett välavlönat och ganska bekvämt jobb. Man håller huvudet nere, tillsätter nån utredning då och då och sitter still i båten. Många långa politiska karriärer har sett ut så.
Det duger ju inte längre.
Om det var bara lilla, intensiva, brinnande Greta så var det sin sak. Då kunde vi vuxna nicka förstående och fortsätta göra som vi alltid har gjort, lite mer och lite mindre av det ena eller det andra.
Men se alla som står bakom henne. Se de hundratusende unga människorna på gatorna. Se deras föräldrar. Se de unga vuxna, redan lite cyniska och uppgivna med med förnyat hopp av tonåringarnas engagemang.
På fredag är det klimataktion på Åland, som en del av den internationella Fridays for future-rörelsen. Jag ska gå med, inte med plakat och valslogans, utan tyst och stilla i något bakre led. Jag vill vara delaktig i något som håller på att förändra världen och politiken alldeles i sista stund.
Jag kunde gott argumentera att jag och mitt parti redan insett allvaret, att vi redan jobbar med frågan, till och med att socialdemokraterna drivit frågan. Det har vi gjort. Men inte tillräckligt. Vi har ju ännu misslyckats, eftersom målet inte är nått.
Ur mitt ideologiska perspektiv finns andra saker som hänger ihop med detta. Global rättvisa och solidaritet. Feminismen är kopplad med rättvisan, resursfördelningen med rovkapitalismen, och rimliga löner med regnskogar.
Det blir ingen grön omställning om världen inte blir rödare. Det är min övertygelse. Och jag hoppas att det vi ser efter den 20 oktober inte är ett lagting där rasismen, klimatförnekelsen och den faktaresistenta populismen drar Åland 20 år bakåt.
Vi är ändå på god väg nu. De tusende bakom Greta kräver av vi fortsätter framåt.
Om man bara upprätthåller och förvaltar så är politiken ett välavlönat och ganska bekvämt jobb. Man håller huvudet nere, tillsätter nån utredning då och då och sitter still i båten. Många långa politiska karriärer har sett ut så.
Det duger ju inte längre.
Om det var bara lilla, intensiva, brinnande Greta så var det sin sak. Då kunde vi vuxna nicka förstående och fortsätta göra som vi alltid har gjort, lite mer och lite mindre av det ena eller det andra.
Men se alla som står bakom henne. Se de hundratusende unga människorna på gatorna. Se deras föräldrar. Se de unga vuxna, redan lite cyniska och uppgivna med med förnyat hopp av tonåringarnas engagemang.
På fredag är det klimataktion på Åland, som en del av den internationella Fridays for future-rörelsen. Jag ska gå med, inte med plakat och valslogans, utan tyst och stilla i något bakre led. Jag vill vara delaktig i något som håller på att förändra världen och politiken alldeles i sista stund.
Jag kunde gott argumentera att jag och mitt parti redan insett allvaret, att vi redan jobbar med frågan, till och med att socialdemokraterna drivit frågan. Det har vi gjort. Men inte tillräckligt. Vi har ju ännu misslyckats, eftersom målet inte är nått.
Ur mitt ideologiska perspektiv finns andra saker som hänger ihop med detta. Global rättvisa och solidaritet. Feminismen är kopplad med rättvisan, resursfördelningen med rovkapitalismen, och rimliga löner med regnskogar.
Det blir ingen grön omställning om världen inte blir rödare. Det är min övertygelse. Och jag hoppas att det vi ser efter den 20 oktober inte är ett lagting där rasismen, klimatförnekelsen och den faktaresistenta populismen drar Åland 20 år bakåt.
Vi är ändå på god väg nu. De tusende bakom Greta kräver av vi fortsätter framåt.
Kommentarer
Skicka en kommentar