Samförstånd med vindflöjel
Man borde inte börja en arbetsvecka, eller någon vecka, med att bli arg. Men nu är det såhär.
Jag lyssnade i Ålands radio på lantrådet Veronica Thörnroos som än en gång hävdade att hon, i motsats till den förra regeringen, söker breda parlamentariska lösningar som håller över mandatperioder. Hon var inte säker på att det går, underförstått att det är en så oseriös opposition hon har emot sig.
Just så.
2015, när den regering jag satt i inledde sitt arbete, sträcktes händer ut upprepade gånger, både i kommunfrågan, i fråga om skärgårdstrafiken och andra viktiga frågor.
Vad gäller kommunfrågan blev det blankt nej till att ens diskutera frågan. Skulle man vara med skulle det vara på centerns villkor. Så djupt satt den gamla centerhegemonin.
Vad gäller skärgårdstrafiken fanns ett flera år långt gemensamt arbete kring kortrutten, ett arbete som letts av Veronica Thörnroos. När Mika Nordberg gick in för att verkställa de projekt man gått in för som ett resultat av tidigare mandatperioders arbete, då vände oppositionskappan för centern, och man var helt emot det man tidigare jobbat för.
Dessutom kryddades anrättningen på slutrakan med ett helt oseriöst tunnelprojekt som fått väljarna och Föglö-borna att tro att en tunnel kan vara på plats snabbt och billigt. Inget kunde vara mera fel. När man utrett färdigt och konstaterat det, då är både pengarna, hybridfärjan och broplanerna borta, och nästa regering får börja från noll igen.
Och ett sista exempel. I flera år och flera omgångar har man i landskapet diskuterat en arena för samhällsdebatt på Åland, ett evenemang som kunde bli Ålands Almedalen. För snart tre år sedan sattes arbetet igång, med sikte på att långsiktigt bygga upp något, litet och billigt till en början.
De två första åren av Alandica debatt var mycket lovande. Mycket kändes rätt, annat fanns att jobba på, precis som det ska vara när man börjar med något nytt.
Vi fick hit ministrar och riksdagsledamöter och intressanta seminarier. Besökarantalet växte, och det fanns en självklar koppling till det planerade firandet av Åland 100.
De enda som inte alls var med, inte en enda gång, var Åländsk center. Eftersom det var regeringens initiativ vände man som truliga barn hela projektet ryggen. Och nu lägger man ner något som både kunde ha växt och frodats, och som var så bra på gång, med färdiga bokningar och stort intresse från fastländskt håll.
Så mycket för breda lösningar och samförstånd.
Det Veronica Thörnroos säger, det är att om man är överens med centern så kan man ha ett gott samförstånd.
Tyvärr räcker inte ens det. Man måste dessutom vara beredd att byta åsikt varje gång centern gör det.
Så. Nu var det sagt.
Ha en bra dag.
Jag lyssnade i Ålands radio på lantrådet Veronica Thörnroos som än en gång hävdade att hon, i motsats till den förra regeringen, söker breda parlamentariska lösningar som håller över mandatperioder. Hon var inte säker på att det går, underförstått att det är en så oseriös opposition hon har emot sig.
Just så.
2015, när den regering jag satt i inledde sitt arbete, sträcktes händer ut upprepade gånger, både i kommunfrågan, i fråga om skärgårdstrafiken och andra viktiga frågor.
Vad gäller kommunfrågan blev det blankt nej till att ens diskutera frågan. Skulle man vara med skulle det vara på centerns villkor. Så djupt satt den gamla centerhegemonin.
Vad gäller skärgårdstrafiken fanns ett flera år långt gemensamt arbete kring kortrutten, ett arbete som letts av Veronica Thörnroos. När Mika Nordberg gick in för att verkställa de projekt man gått in för som ett resultat av tidigare mandatperioders arbete, då vände oppositionskappan för centern, och man var helt emot det man tidigare jobbat för.
Dessutom kryddades anrättningen på slutrakan med ett helt oseriöst tunnelprojekt som fått väljarna och Föglö-borna att tro att en tunnel kan vara på plats snabbt och billigt. Inget kunde vara mera fel. När man utrett färdigt och konstaterat det, då är både pengarna, hybridfärjan och broplanerna borta, och nästa regering får börja från noll igen.
Och ett sista exempel. I flera år och flera omgångar har man i landskapet diskuterat en arena för samhällsdebatt på Åland, ett evenemang som kunde bli Ålands Almedalen. För snart tre år sedan sattes arbetet igång, med sikte på att långsiktigt bygga upp något, litet och billigt till en början.
De två första åren av Alandica debatt var mycket lovande. Mycket kändes rätt, annat fanns att jobba på, precis som det ska vara när man börjar med något nytt.
Vi fick hit ministrar och riksdagsledamöter och intressanta seminarier. Besökarantalet växte, och det fanns en självklar koppling till det planerade firandet av Åland 100.
De enda som inte alls var med, inte en enda gång, var Åländsk center. Eftersom det var regeringens initiativ vände man som truliga barn hela projektet ryggen. Och nu lägger man ner något som både kunde ha växt och frodats, och som var så bra på gång, med färdiga bokningar och stort intresse från fastländskt håll.
Så mycket för breda lösningar och samförstånd.
Det Veronica Thörnroos säger, det är att om man är överens med centern så kan man ha ett gott samförstånd.
Tyvärr räcker inte ens det. Man måste dessutom vara beredd att byta åsikt varje gång centern gör det.
Så. Nu var det sagt.
Ha en bra dag.
Kommentarer
Skicka en kommentar