Enade vi stå - om löss som skriker

Att organisera sig fackligt är en grundläggande rättighet i vårt land. Att tillsammans med andra bilda en helhet som arbetar för och skyddar arbetstagares rättigheter är en viktig del av det nordiska arbetsmarknadssystemet.
Det är så vi upprätthåller balansen mellan arbetsgivare, arbetstagare och stat, och en stabil arbetsmarknad.
Därtill erbjuder fackförbunden och a-kassorna en trygghet, en försäkring för dåliga tider, sjukdom och arbetslöshet.

Det här är inte alla överens om, tvärtom. På Åland finns ett utbrett och närmast hatiskt förakt för facken. Jag tänker mig och hoppas att det inte ligger bakom landskapsregeringens beslut att inte ge a-kasseanslutna det tillägg på dagpenningen som andra permitterade får. Det var dumt och ogenomtänkt och hade gått att fixa, men vi sätter det på krisens och brådskans konto.

Däremot, och det är verkligt beklämmande, kunde man i fredagens lagtingsdebatt höra just detta förakt från några ledamöter. Jag tänker inte nämna namn, men lyssna på lagtingets youtube-kanal om ni är intresserade.
Under kvällen kunde man läsa på sociala medier hur bland annat en centerpolitiker kallade dem som skriver och talar om frågan "jävla löss".

Alla fackanslutna är inte socialdemokrater. Långt därifrån. De är alla möjliga människor som organiserar sig i en intresseförening med långa och djupa rötter, och som genom sitt medlemskap i en a-kassa som de betalar till varje månad har en försäkring för att inte hamna på obestånd.

I Finland och Sverige, om man nu ser på våra närmaste grannar, har facken varit med i varje steg av processen för de krispaket som tagits fram för att hantera covid 19-krisen. Här glömde man. Man pratade med bankerna, med näringslivets branschorganisationer, med de stora företagen. Inte en enda gång med facken, som är den enda representant för arbetstagarna vi har.

Den här lusen kommer att fortsätta skrika om det.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillit och strukturer

 Hur ska man förklara ett stort och svårt beslut där man själv är kluven och osäker, och där mediabruset lyft den ena negativa aspekten efter den andra, inte alltid korrekt eller relevant? Hur ska man, utan att gå i försvar, förklara att det är ett beslut som sist och slutligen handlar om tillit och strukturer. Jag försöker. Strukturen först. När processen för att upphandla ett nytt vårdinformationssystem inleddes för drygt tio år sen var det genom att man identifierade problemet. En revision pekade ut ett redan då akut behov. Under många år har sedan lagting och regeringar i flera budgetbeslut anslagit pengar för ÅHS att jobba vidare, med beställningen; köp ett nytt VIS-system. En fullmakt, alltså ett löfte om pengar har givits för det som vid tillfället antogs vara kostnaden. Hade inte kostnaden blivit mycket högre hade resultatet, dvs vilket system man väljer, inte varit en politisk fråga, och det med rätta. Vi som sitter i lagtinget är inte experter på varken vård eller digitala sy
Läs mer

Våga satsa på outnyttjad resurs

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams under en prövotid. Än
Läs mer

Prata med kärlek i orden

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön utan
Läs mer