Inte liberalernas alibi

 Det har tagit mig några dagar att processa min liberala kollega John Holmbergs frontalattack mot socialdemokraterna, helt enkelt för att den gjorde mig ledsen.

Att vi haft olika åsikter i en massa frågor kring ekonomisk politik är självklart - vi tillhör ju olika partier - men jag tycker vi hanterat det med jämnmod och ömsesidig respekt.

I insändaren klarnar det att John Holmberg tycker att, och jag citerar, socialdemokrater är oansvariga, hotar välfärden, högmodiga, aldrig prioriterar, oärliga, hänsynslösa, cyniska, osmakliga och egoistiska.

Det var inte lite.

Detta bottnar i en ilska för att vi tydligt sagt att vi inte anser att nu är rätt tid att spara på ÅHS. Vi tycker så.

Under den förra mandatperioden var socialdemokraterna med och tog ansvar, trots att det var tufft för oss, för en stor inbesparing som ledde vidare till ett strukturerat och långsiktigt sparmål för hälso- och sjukvården. Det är rätt sätt att jobba, och det tillkom med en både skicklig och lyhörd liberal finansminister vid rodret.

Nu är vi i ett helt annat läge. Pandemin har medfört stora kostnader och skapat en vårdskuld som kommer att sätta ÅHS under tryck i flera år framöver. Arbetslösheten och en medföljande utflyttning är, som vi ser det, det största hotet mot vår ekonomi. Stora inbesparingar förvärrar den trenden.

Om våra skatteintäkter och vårt befolkningsantal minskar är vi illa ute, mycket mera så än genom den upplåning som just nu blir nödvändig.

Denna analys, som vi inte alls är ensamma om, har vi kommit till både utgående från ideologi och ekonomisk analys. Det är vårt partis politik.

Det finns en rätt tid för allt, och det finns en tid som är uppåt väggarna fel.

Så tycker jag. Kanske John Holmberg ska berätta vad han och liberalerna tycker i sakfrågan, men stryka skällsorden. Då kan vi prata igen. Socialdemokraterna jobb är inte att vara liberalernas alibi för att skära ner i välfärden.