Tack till oss, demokratins arbetsmyror

 Jag ska säga som det är. För Ålands del är jag inte orolig när det gäller vår representation i riksdagen. Det kommer att bli en vettig person.

För Finland, arma land, är jag desto mer bekymrad. Efter en mandatperiod där allt hände, och snabbt, kan vi nu vara på väg mot en högerpopulistisk, främlingsfientlig, EU-fientlig isolationistisk regering, och det får konsekvenser. Man ska nämligen inte tro att politik inte spelar roll. Det är klart den gör, och det syns ganska snabbt i människors vardag.

För egen del vill jag sammanfatta valkampanjen så här: Jag önskar vi fått prata mera. Vi socialdemokrater har varit aktiva. Vi har varit ute bland folk, deltagit i allt som ordnats, skrivit och pratat, men det har erbjudits väldigt få tillfällen att prata politik med den sittande riksdagsledamoten Mats Löfström. Det känns som en missad chans att det inte varit en endaste debatt där ålänningarna kunnat se och höra åsikter brytas mot varann, inte bara gulliga selfies.

Min ideologiska kompass står stadigt till vänster, men för varje år som går blir jag mindre benägen att vara snabb och tvärsäker. Jag tror att det är bra att tänka efter och ha koll på sina fakta, att ha större öron än mun.

En av mina kolleger i Finland, Jacob Storbjörk, går till val med "en snäll politik". Det är viktigt, både i politikens relation till medborgarna, i relationerna mellan partierna och i den vanliga vardagen.

I den andan vill jag först och främst tacka mina partikamrater Arsim, Kristine och Henrik. Det har varit mig en ära att få jobba med er. Jag vill också tacka de övriga åländska kandidaterna för veckor av arbete i demokratins tjänst. Det är så vackert att det kan bli lite fuktigt i ögonvrån. 

På måndag börjar vardagen. Imorgon röstar vi. Hurra för det fria, orädda, trygga demokratiska Finland och Åland.