Nu måste vänstern stå upp för humanismen i Finland

 78 människor dog när ett skepp lastat med flyktingar bland annat från det krigshärjade Syrien sjönk utanför Greklands kust. Över 500 människor saknas. I lastrummet fanns ett stort antal barn.

Hör ni detta. Människor dog. Riktiga levande människor som vi hade kunnat hjälpa.

Våra hjärtan är öppna för flyktingarna från Ukraina, och det är en fin sak, men varför räcker vår människokärlek inte till för syrier och afghaner och somalier?

Jag vill inte ens höra svaret, men visst vet vi alla.

Samtidigt som detta händer bereds och presenteras ett regeringsprogram i Finland, världens lyckligaste land, ett av världens rikaste, som drastiskt skär ner på bistånd, halverar antalet flyktingar från ynkliga 1000 till skamliga 500, som gör det svårare att få hjälp, att få finländskt medborgarskap och att återförena familjer.

Finland vänder ryggen till världen, närigt, främlingsfientligt och hjärtlöst.

Under regeringen Sanna Marins tid har jag, som inte har särskilt mycket anlag för patriotism, känt mig stolt över mitt land, över vår roll i världen och det Finland stått för.

Nu skäms jag. Nu är det våra lägsta instinkter som styr. Sannfinländarnas politik, sannfinländarnas människosyn, sannfinländarnas värderingar omsatta i praktisk handling. Allt för att få besanna drömmen om att riktigt få skära ner i välfärden så att det svider ordentligt i skinnet på vanligt folk.

Nej, usch.

Jag vet inte hur Svenska folkpartiet och Mats Löfström ska kunna stå upp för detta. Kanske håller det inte hela vägen. Kanske spricker Sannfinländarna när folk börjar fatta att de betalar med sin sjukvård och sin skola för skattesänkningarna för de rika.

Jag kommer att minnas att detta var dagen då ett anständigt borgerligt parti, ett liberalt parti och ett parti med kristendomen som grund gav makten ett högerextremt populistparti.

Och tro inte, bästa människor, att inte de svenskspråkiga och ålänningarna står i tur för en duvning innan mandatperioden är slut.