Man kan inte diskriminera bara lite

 Under en helg i Stockholm, några veckor före ett riksdagsval, passerar man många valaffischer. Budskapen på de flesta av dem kunde jag omfatta när som helst. Mer välfärd för skattepengarna. Flera bussar till Värmdö. Ta Sverige på allvar. 

Praktiken bakom budskapen är förstås olika, men på ytan vill de flesta väl. Med ett undantag. 

Sverigedemokraternas budskap handlar inte om vad man är för, utan vad man är emot. Och det man är emot är en grupp människor med en specifik religion. 

Obehaget och olusten inför detta växer varje gång jag ser dem. På Centralstationen har SD ockuperat hela centralhallen, och det handlar bara om två saker. Alla andra partier är dumma och muslimerna är farliga.  

Våra nordiska demokratier och välfärdssamhällen bygger på fri- och rättigheter, på gemensamt ansvar och jämlikhet. 

Bland de viktigaste och mest grundläggande rättigheterna finns religionsfrihet och yttrandefrihet. 

Yttrandefriheten försvarar vi till den grad att den också gäller för dem som vill tysta andra och begränsa deras frihet. 

Religionsfriheten gäller för Kristdemokrater. Den gäller för alla världens församlingar och sekter. Den gäller för andliga rörelser, för schamaner och FSM (The Flying Spaghetti Monster). Men inte för muslimer. 

För den som idag i Sverige, i Finland, på Åland, är muslim, åläggs ett ansvar och uppdrag att bevisa att man inte är en terrorist, att man inte vill andra illa, att man är en del av samhället. Fast man inget gjort och bara vill leva sitt liv.

Min fasta övertygelse är att religion och stat ska vara separerade. Bara i en sekulär demokrati finns det plats för alla, rättvisa för alla, respekt för alla. Det finns många avskräckande exempel på hur fel det kan bli om religion styr land, från den högerextrema Maga-rörelsen i USA till ayatollornas Iran. 

Sverigedemokraterna och deras broderpartier i andra länder vill att vi ska vara rädda för och misstänksamma mot en specifik religion. Den metoden har lett mänskligheten fel många gånger. 

Låt oss hålla oss till det som gjort oss starka – samma fri- och rättigheter för alla. Annars kan det vara vi som är näst i tur.