Nina Fellman

Vid dagens frågestund i lagtinget ställde jag frågor till lantrådet Veronica Thörnroos kring #blacklivesmatter och Stellan Egelands insändare i ämnet. Min tanke vara att hon som lantråd skulle känna nån slags ansvar för vad en ledamot i hennes regeringsbas skriver i en oerhört laddad och aktuell fråga. Det tyckte inte hon. Svaret var att regeringsprogrammet lägger grunden, att inget hänt som påverkat det, och att ledamoten Egelands åsikter är hans personliga funderingar. Här kommer mina frågor: "Igår såg jag, kanske till någons förvåning, på Premier League-fotboll. Alla lag, från Aston Villa till Liverpool hade spelarskjortor där det stod Black lives matter på ryggen. Denna globala proteströrelser uppstod efter att en polis inför rullande kameror mördade George Floyd. Över hela världen, särskilt i USA har protester hållits till stöd och med krav på förändring I ett par insändare har lagtingsledamot Stellan Egeland för Obunden samling, ett regeringsparti i lantrådet Thörn...

När man vaknar på morgonen och läser att Donald Trump tänker sätta in militären mot demonstranter i sitt eget land, att polisen skjutit tårgas mot demonstranter för att bereda väg när Trump ska fotograferas när han promenerar till kyrkan. När man för tionde gången ser nån sekund av den fruktansvärt plågsamma videon av avrättningen på George Floyd inför öppen ridå. Då om inte tidigare inser man att det fantastiska, mångfaldiga, världsledande på så många områden och ikoniska USA inte finns längre. USA är ett land i kaos. En nation där folk för länge sedan slutat tro på premisserna för sin egen existens, friheten och allas lika värde. Där lögnen blivit sanning och sanningen lögn. Från vår skyddade nordiska horisont är rasismen i USA så grov och så uppenbar i strukturerna och politiken att vi skäms när vi ser det. Kanske för att rasismen i vårt samhälle är djupare gömd och artigare och också svårare att känna igen. Låt oss inte sätta oss på några höga hästar för det. Men stunden är nu inne...

Farsen kring de två obundna lagtingsledamöterna, tillika blivande talman Bert Häggblom och Marcus Måtar fortsätter. Trots Bert Häggbloms påstånde  i lagtingets talarstol att det enda han gjort i  den s.k. bulvanaffären är att 2018 ge sin klient rådet att själv köpa den omtvistade fastigheten, fortsätter hans bolag att tvista med landskapsregeringen, nu genom ett köpeavtal som är så märkligt att ingen sett en sån konstruktion tidigare. Vad är det egentligen som hänt? Tittar man på det avslag på jordförvärvstillstånd som fattades 2019, när jag var ansvarig minister, rör det sig uppenbart om en bulvanaffär där klienten (uppenbarligen på Bert Häggbloms inrådan) sökt tillstånd att äga en fastighet som man först försökt köpa för ett svenskt pars räkning. Landskapsregeringens utredning visar att det är det svenska paret som betalat för fastigheten och att bolagskonstruktionen tillkommit efter affären genomförts. I beslutet uppmanas klienten att sälja fastigheten till en ägare so...

En rövhatt. Så brukar en person i min närhet beskriva människor med en unken människosyn och värderingar som ställer individer och grupper mot varann och rangordnar dem enligt värde. En rövhatt kan också vara en människa som trots en läpparnas bekännelse till exempel till allas lika värde är en mobbare, en skitstövel, en föraktfull eller nedlåtande eller elak människa. På ett plan är vi förstås alla rövhattar, för att vi inte lyckas leva upp till våra bästa intentioner, men det finns grader i helvetet. I den nedersta kretsen finns såna som Paolo Roberto, rövhattarnas kung i denna stund. En framgångsrik, rik, känd person med en ung sambo, flera tv-uppdrag, allt på ett bräde. När han åker fast för sexköp av en ung kvinna från ett av Europas fattigaste länder - vad gör han? Gråter ut i tv om sin jobbiga barndom. Postar bilder med tummen upp när han ska ut och springa i dyra träningskläder som förmodligen kostade mer än de ynkliga 1.500 kronor han betalade för en människas kropp. H...

I onsdags när jag cyklade till jobbet mötte jag en liten pojke på Skarpansvägen. Han hade en överfull ryggsäck på ryggen, såg lite jagad och lycklig ut, och klockan var 08.51. Några sekunder funderade jag - sen kom jag ihåg. Skolan öppnar. Hela dagen bar jag med mig en värme i magen, dels över något jobbigt kanske börjar vara över, dels över alla barn som är tillbaka i tryggheten i skolan. Många har sagt det. För en del är skolan den enda trygga platsen. Jag tänker på hur det kan vara när man alltid är rädd. När man ligger vaken och lyssnar efter farliga ljud. När man väntar på katastrofen och den alltid kommer. När man smyger ner på småtimmarna och kollar och plockar undan. När man bär på skam över sånt man inte kan hjälpa, skräck över sånt man inte kan kontrollera. Och jag tänker på vad trygghet betyder. Mormor och morfar några välsignade helger. Skoldagar med vuxna som inte är vrålar. Mat. Klasskamrater som är så hungriga på en måndag att 11.15 är för sent. Vi har något f...

Jag blir uppriktigt oroad när jag läser näringsminister Fredrik Karlströms blogginlägg och uttalanden om Ålands radio och tv och public service. Inte så mycket för det han säger, det har han ju alltid gjort, utan för att han inte tycks förstå att det är skillnad på vad man säger som privatperson och vad man säger som minister. Det har kanske aldrig funnits en tid när den oberoende journalistiken behövts så mycket som idag. På Åland är vi välsignade med ett public service-bolag som producerar journalistik i radio, samt två tidningar som håller mycket hög klass på sin journalistik och sin integritet. SteelFM, Fredrik Karlström radiokanal, fyller en funktion och har sin publik och sina annonsörer, men oberoende journalistik är det inte. Jag har inte ens uppfattat att man har den ambitionen, och har man nån gång haft den så har det stupat på det faktum att riktig journalistik kostar pengar. Det är inte underhållning. Visst kan man ha åsikter om innehållet i Ålands radio och tv, det h...

På Klinten, i min promenadskog, bakom huset, på väg mot dagiset, vid bänken där folk brukar borsta av sina hundar, och där det ibland ligger en kasse tomma ölburkar, längs cykelbanan är det någon eller några som sprider hat och propaganda. Med svart tusch eller något skriver hen NMR och WP på lyktstolparna. Nordiska motståndsrörelsen och White power. På sin hemsida nordfront.se skriver NMR bland annat om judefrågan, rasfrågan, massinvandring och annan nazistisk och rasistisk parafernalia. Det är ingen light-rasism som man kan borsta av rocken och tänka att det är väl inget att jaga upp sig för. För bara ett par veckor sedan kallades fackanslutna på Åland "jävla löss". Jag vill på intet sätt hävda att det var en nazistisk tanke med det, men det är precis så det börjar när man delar upp folk i goda och onda, i människor med rätt åsikter och egenskaper och människor som icke är det. Människor alltså. Jag tycker vi alla behöver akta oss för det. I tider som dessa ska samhä...