Nina Fellman

 Jag följde med en klump i magen misstroendeomröstningen kring Finland nya näringsminister, sannfinländaren Vilhelm Junnila. Det finns inga tvivel kring var han står politiskt. Han har öppet och för inte länge sen både hyllat hakkorset, deltagit i extremhögerns möten och önskat god jul med en snögubbe i Ku klux klan-strut och hängsnara. Det går inte att vifta bort med att han bara skojade. In i det sista tänkte jag att statsminister Petteri Orpo (saml) skulle sätta stopp för detta, att han historiska skäl skulle förstå vikten av att högern håller rent mot nazismen och fascismen. Det gjorde han inte. Jag känner Orpo som en anständig människa, även om jag ogillar hans ekonomiska politik. Ändå gör han som högern så ofta gjort förut, med förfärliga konsekvenser. Han inte bara tillåter utan bygger sin regeringspolitik på extremhögerns hat mot invandring och asylsökande och allt som inte är blåögt, för att citera en annan sannfinländsk minister. I intervjuerna med Mats Löfström f...

Jag har en kompis, vi kan kalla henne E. Hon är 22 år gammal. Jag träffade henne faktiskt första gången när hon var bara några timmar gammal. Liten och gullig var hon då, och det är hon nu också.  Idag är hon dessutom stark, välutbildad och självständig. Hon bor i egen lägenhet och sköter sitt eget liv. Hon vill jobba och klara sig själv, som alla andra människor.   E. är utbildad vid Ålands yrkesgymnasium inom kök och catering. Hon gillar mest att baka, men jobbar som en iller med alla uppgifter hon får. Det visar hennes referenser och omdömen från tidigare arbetsgivare och praktikplatser.  Det finns ett problem. I dessa tider av brist på arbetskraft har det varit oerhört svårt för E. att hitta ett jobb. Orsaken är att E. föddes med en kromosomvariation, och att arbetsgivare av olika orsaker, kanske fördomar, inte tror att hon klarar jobbet.  Hon är kapabel och snäll. Hon jobbar hårt. Den arbetsgivare som anställer henne kan få en del av lönen finansierad via Ams un...

 78 människor dog när ett skepp lastat med flyktingar bland annat från det krigshärjade Syrien sjönk utanför Greklands kust. Över 500 människor saknas. I lastrummet fanns ett stort antal barn. Hör ni detta. Människor dog. Riktiga levande människor som vi hade kunnat hjälpa. Våra hjärtan är öppna för flyktingarna från Ukraina, och det är en fin sak, men varför räcker vår människokärlek inte till för syrier och afghaner och somalier? Jag vill inte ens höra svaret, men visst vet vi alla. Samtidigt som detta händer bereds och presenteras ett regeringsprogram i Finland, världens lyckligaste land, ett av världens rikaste, som drastiskt skär ner på bistånd, halverar antalet flyktingar från ynkliga 1000 till skamliga 500, som gör det svårare att få hjälp, att få finländskt medborgarskap och att återförena familjer. Finland vänder ryggen till världen, närigt, främlingsfientligt och hjärtlöst. Under regeringen Sanna Marins tid har jag, som inte har särskilt mycket anlag för patriotism, känt ...

  För socialdemokraterna är ändrad lagstiftning på grund av den finländska translagen en mycket enkel och okomplicerad fråga. Vi har en ny translag i Finland som kräver vissa följdändringar för att det inte ska råda osäkerhet kring vem som har rätt till olika former av stöd vid graviditet, och inte ställa barn i en sämre ställning på grund av den osäkerheten. Det är finländsk behörighet, det är en positiv utveckling och detta är bara små korrigeringar i vår lagstiftning. Den större diskussionen, om transpersoners rättigheter, om vår inställning till den gruppen människor och hur vi ser på andra svåra frågor kring detta är något vi tycker behöver föras kärleksfullt och respektfullt och återhållsamt. Det är frågor som rör ytterst sårbara människor, ofta unga personer som söker sin identitet och som behöver lyssnande vuxna, inte förakt och hånflabb. Translagen reformerades i Finland efter lång diskussion, och ger nu vuxna människor möjligheten att fastställa sitt juridiska kön u...

 Folk är olika, och det är ok. Så långt trodde åtminstone jag vi kommit, både vad gäller kön, sexualitet, kläder och könsuttryck. Ändå läser man än om drag queens som inte får ha högläsning, än om transpersoner som är livsfarliga för än det ena än det andra, feminister som försöker avmaskulinisera män (vad nu det kan betyda), och incel-män som det är synd om för att ingen vill ha sex med dem och då blir dom våldsamma. Medelålders kvinnor utan partner tycks inte lika ofta skylla på någon annan. De kanske är nöjda med att leva sina liv, vad vet jag. Min poäng är, varför denna besatthet med vad andra gör? Vem bryr sig? Är det verkligen nån annans sak hur en vuxen människa vill klä sig, vem man vill ligga med eller, för i jessu namn, hur man vill beskriva och definiera sig själv? De högerkonservativa populisterna och de nykonservativa verkar helt besatta av att begränsa andra människors frihet, och samtidigt beskriva sig själva som nån slag hotad art. Den utsatta gruppen där män är män...

  Det här är mina tankar vid socialdemokraternas 1 maj-firande 2023. Bästa vänner och kamrater och väljare. Mitt perspektiv på politiken har ändrat många gånger. När jag var ung sträckte sig mitt liv bortom horisonten och kändes oändligt. När jag fick barn växte spannet till deras livstid. Nu ska jag bli farmor, och min horisont är 2123, då hon som föds i år fyller 100. Vad ska vi göra idag så att mitt barnbarn kan se tillbaka på ett långt och bra liv 2123? Politikens ansvar, för mig och för socialdemokratin är att reformera och utveckla, att inte stanna upp och att arbeta för framtiden. Därför har det varit ledsamt att se hur denna mandatperiod på Åland så oerhört starkt präglats av, i ordets sämsta bemärkelse, ett nollresultat. Ingen kriskommunslag eller kommunreform. Ingen tunnel, bara ett jäkla skadestånd. Ingen kortrutt. Ingen näringsrättslag. Ingen jordförvärvslag. Ingen klimatlag. Ingen vattenlag. Ingen helhet kring ett kostnadsfritt gymnasium. Det goda som hänt är...

Man såg ju vartåt det lutade, men nog vänder det sig ändå i magen när man ser på presskonferensen där Petteri Orpo presenterar sitt eventuella kommande regeringsunderlag. Där står Riikka Purra, och Sannfinländarna är än en gång helt rumsrena att regera med, till och med för Svenska folkpartiet och Ålands riksdagsledamot Mats Löfström. Trots alla de främlingsfientliga, klimatskeptiska, språkpuristiska och finsknationalistiska värderingar man då går i säng med. Close your eyes and think of Svenskfinland är ett uttryck som myntats under de senaste veckorna, men nog ska det knipas ihop hårt om det ska funka. För de fattiga, för de unga som studerar, för barnfamiljerna, för dem som bryr sig om klimatet, om rättvisa och global solidaritet, ja ur min synvinkel allt som är gott och rätt, stundar hårdare tider. Inte för att alla borgerliga partier eller politiker skulle vara onda och vilja andra illa. Det tror jag absolut inte. Men kombinationen av ett statsministerparti som gick till val på at...